Ännu flyter olja in över Louisianas stränder

I nittio år har Collins ostronkompani levererat skaldjur till kunder i södra Louisiana. Nick Collins är stolt ostronfiskare i fjärde generationen. Men nu ligger hans båt för ankar, här vid kanalen i Golden Meadows träskmarker. Ostronen har dött ut. Och familjeföretaget har tvingats lägga ner.

Exakt vad som orsakat ostrondöden vet vi inte, säger Nick Collins, det kan ha varit oljan - eller alla lösningsmedel som BPs oljesanerare sprutat i vattnet. Nu vet han inte vad han ska ta sig till. Jag kan inget annat än att fiska, säger Collins.

Ett år har gått sen explosionen på oljeriggen. Fortfarande flyter olja in över Louisianas stränder och sköljs in i de ömtåliga träskmarkerna. Vissa forskare menar att miljöskadorna inte blev så allvarliga som man kunde befara. Men det är en klen tröst för många kustbor, vars hela tillvaro förändrats.

Fisket brukade ge en stabil inkomst, men nu har hela vår framtid blivit osäker, säger Tommy Verdin, som är räkfiskare. Oljan finns kvar därute, under ytan, det är han övertygad om - och samma sak säger nästan alla jag träffar.

De litar inte på myndigheternas och BP:s påståenden. Men trots ilskan mot BP och trots de uppenbara riskerna, så är det ytterst få längs med kusten som vill att oljeborrningen stoppas.

Vi i Louisiana är helt beroende av oljebolagen, säger Stella Ray, som är föreståndare en gästhamn på Louisianas sydspets.

Hon har inget alls emot oljeborrning i sig, men det BP gjorde är oförlåtligt, de satte girighet före säkerhet, säger hon.

Och ostronfiskaren Nick Collins håller med. BP kommer aldrig kunna kompensera oss. Oljeläckan har förändrat vårt sätt att leva, säger Collins.