Minnen av och med Torgny Lindgren 27/6 - 20/7

Hur kan det vara så, frågar sig Torgny Lindgren, att en av de personer jag minns allra bäst från min barndom är min morfar som var död långt före det att jag föddes?
Vad är egentligen ett minne?

Torgny Lindgren skriver i inledningen till sin självbiografiska roman Minnen att han i ett halvt sekel försörjt sig på sina inbillningar, men tycker det är pinsamt att kalla det som står i försöket till självbiografi för just minnen. Han påstår sig inte ha några minnen utan kallar det hellre föreställningar eller hallucinationer.
Oavsett om Minnen handlar om riktiga eller påhittade minnen finns här berättelser om släkt och vänner, skildringar från barndoms och uppväxtår och tankar och idéer som format Torgny Lindgrens författarskap.
När sista delen har sänts hör vi också ett utdrag från en inspelning då följetongens producent Kerstin Wixe intervjuade författaren på den litterära scenen Kontext i Luleå.

Här avslöjar Torgny Lindgren bland annat att han numera alltid skriver in ett budskap i sina böcker för att kunna svara när journalister ställer den fråga han hatar allra mest. Budskapet i Minnen påstår han finns på sidan 57 rad 14 och uttalas av hans moster Hildur:
”Medvetandet, sade hon, det kan man både ha och mista”.

Torgny Lindgren är sedan 1991 ledamot av Svenska Akademien. Hans böcker är översatta till fler än trettio språk vilket gör honom till en av Sveriges internationellt sett mest framgångsrika författare.
Han föddes 16 juni 1938 i Raggsjö i Norsjö församling i Västerbottens inland som han skildrat i så många av sina texter.

Romanen Ormens väg på hälleberget som gavs ut 1982 blev hans stora genombrott och har följts av titlar som Merabs skönhet, Hummelshonung, Pölsan, Dorés bibel, Norrlands akvavit och många fler.