Mer konfrontation och nerv i svensk rikspolitik
Ekots inrikespolitiske chef, Fredrik Furtenbach, följde debatten i dag. Han tror att det kan bli mer konfrontation och mer nerv i svensk rikspolitik nu.
Vad drog du för slutsats av debatten i dag?
– Att det kan bli mer konfrontation i svensk rikspolitik under de tre år som är kvar till valet, och mera nerv. Håkan Juholt är en väldigt tydlig oppositionspolitiker, han anstränger sig för att visa ideologiska skillnader mellan socialdemokraterna och regeringen.
– Första gången Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes blev det väldigt tamt, det blev en tävling i att vara mest samförståndspolitiker. Så var det inte alls den här gången, Håkan Juholt går gärna till attack och Fredrik Reinfeldt svarar.
Det sägs ju ofta att Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt är väldigt olika, hur märktes det i dag?
– Ja, de har verkligen väldigt olika framtoning. Reinfeldt är väldigt lugn och lågmäld. Han spelar gärna på sitt personliga förtroende som statsminister och på hur han skött svensk ekonomi under krisåren. Han kan också bli formell, snudd på tjänsteman.
– Juholt är en hårt slående debattör, men har inget personligt förtroende som han kan luta sig mot, han är ju väldigt okänd.
– Och skillnaden mellan hur de två uppfattas vill förstås Reinfeldt behålla så länge som möjligt - han har ju tackat nej till alla debatter med Juholt tidigare, och nu verkar det dröja till nästa gång.
Vad var deras huvudargument i dag?
– Fredrik Reinfeldt ägnade sitt huvudanförande att till varna för att Juholt opponerar ansvarslöst. Han menade att Juholt lovar allt till alla och ifrågasatte att Juholt kommer att vara försiktig med statens finanser.
– Reinfeldt tog upp det 15-tal tillfällen som oppositionen besegrat alliansen i riksdagen och ifrågasatte att oppositionen följer budgetreglerna som togs fram under förre statsministern Göran Persson. Resonemanget var att oppositionen egentligen har olika politiska mål, men att fälla förslag tillsammans klarar de.
– Juholts tema är att folk är missnöjda med pensionerna, Fas 3, löner och arbetsvillkor i vården, elpriser, ungdomsarbetslöshet och så vidare. Det räcker inte att bara sänka skatterna, staten måste satsa.