Om vår rädsla för att komma sist

3:21 min

Årets utställande konstnär på Galleri Andersson/Sandström i Umeå är Assa Kauppi som just gått ut Konsthögskolan i Stockholm. Hennes stora verk heter ”The race is over”.

De sju barnen mellan 9 och 11 år står uppradade på sina startpallar. Iförda simglasögon och badmössor gör de sig redo att  strax kasta sig i  vattnet.

Koncentrationen är påtaglig, alla har sitt alldeles egna kroppsliga uttryck.

Illusionen är så stark att jag för ett ögonblick glömmer bort att jag inte är i en simhall utan i Galleri Andersson/Sandströms stora, ljusa och nästan kyrkliknande lokal. I verkligheten är det alldeles tyst och Assa Kauppis skulpturgrupp i brons, mitt i rummet, avtecknar sig märkvärdigt levande mot de vita väggarna.

– Det viktiga för mig är att visa att vi alla har olika förutsättningar. Det jag söker efter är en djupare mening än det fysiska. Barnen har olika förutsättningar, olika kroppar och kroppsspråk. Vissa ser säkra ut och andra litet mer osäkra och kutryggiga, säger Assa Kauppi.

Materialet är ju brons. Men det är väldigt svårt att tro när man står så här på några meters avstånd. Det ser faktiskt ut som lera i olika grå färger...

Jag var litet rädd för det klassiska brons som är väldigt fint och som man lätt fastnar i, bara för att det är vackert. Jag var rädd att man bara skulle se bronset om det var i den klassiska bronsfärgen. Därför ville jag ha någonting annat, och då blev det vitt och det här litet kalla. Det ger också en viss stämning med färgen. Jag provade varma färger och det påverkar väldigt mycket – då såg de ut som glada sol- och badbarn på Mallorca. Så färgen ger ju en känsla den också.

Den åttonde pallen är tom – kanske tjuvstart? – eller har den tävlande försovit sig? Vem vet. Den här tävlingen började långt innan startskottet går, generationer tillbaka, men barnen vet inte om det. I det fysiska kan vi bara ana det som sitter djupt, djupt rotat. Det sitter i talet, i hållningen, i blicken, i önskan att få vara med, menar Assa Kauppi.

Just det här med tävling – det känns som att samhället har blivit hårdare och kallare och det är viktigare att hitta en vinnare. Det är väldigt många som blir förlorare om man bara är på jakt efter en vinnare, säger Assa Kaupi.

En sak som inte går att komma ifrån är att du har en annan examen i botten  som är ganska ovanlig – du är nämligen bergsprängare.

– Jag tog ett sabbatsår mellan årskurs tre och fyra på Konsthögskolan och jobbade som bergssprängare ett helt år. Det är väldigt annorlunda och något som jag hoppas kunna använda mig av i konsten också. Det tillför väl något annat. Om man suttit i ateljén en hel dag är det väldigt skönt att komma ut och göra något helt annat. Att få spränga litet – det är ganska kul.

Assa Kauppis utställning på Galleri Andersson /Sandström i Umeå pågår till och med den 15 augusti.