Själv/ensam

Förlåt en gammal man som frustar av ilska när han lyssnar på radio men befarar att tiden har runnit förbi honom. Ett exempel:
Ordet "själv" betyder numera "ensam". På min tid skulle jag på frågan "var du där själv?" förvånat ha svarat: "Ja, jag var där - det var ingen annan som var det."

Vi får massor av brev om 'själv' i stället för 'ensam'. Redaktören för programmet tillhör de många som inte upprörs över meningen 'jag gick själv på bio i går' men du och andra som klagar får i alla fall stöd av Språkrådet i frågan:

"Det viktigaste argumentet är förstås att orden har olika betydelser: själv betyder 'utan någon annans hjälp'; '(som avser) den egna personen', medan ensam betyder 'utan någons sällskap'.

Grundbetydelsen i själv och ensam ligger ju ganska nära varandra, och det har blivit allt vanligare att många i dag använder själv i betydelsen 'ensam'. Det gör inte så mycket i fall som "Jag var själv hemma". Där förstår man att det betyder 'ensam'.

Men vi kan jämföra två andra meningar: "Kalle fick äta själv" och "Kalle fick äta ensam". Den första betyder att att ingen behöver mata Kalle, utan han klarar av att äta utan hjälp. Den andra betyder att Kalle fick äta utan sällskap. Om man använder själv i betydelsen 'ensam' i den meningen kan det bli tolkningsproblem. Därför är det bra att försöka hålla isär orden."