Jesu mössa

Har en fråga angående genitiv.

I vanliga fall bildas det ju med "s": Maria har en mössa ->Marias mössa.

Varför är det precis tvärtom med Jesus? Jesus har en mössa -> Jesu mössa.
Kan inte komma på nåt liknande exempel, så vad beror det på?

Den gamla genitivformen 'Jesu' skrev vi om i boken med frågor ur programmet.

Läs texten här:

"Heliga genitivformer

Vi är några unga teologer som strävar efter att tala och skriva om kristen tro på ett enkelt och rakt sätt. Särskilt då vi riktar oss till yngre generationer. Det visar sig då att vi ofta hamnar i konflikt med äldre kolleger som menar att genitivformen för Jesus är Jesu, och för Jesus Kristus är den Jesu Kristi. Och inget annat!  Är det heligare att säga Jesu än Jesus, undrar vi? Ung teolog

Vi är beredda att svara ja på den frågan: genitivformen Jesu är heligare än genitivformen Jesus. Samtidigt inser vi ju att ett sådant påstående är nonsens. Skulle en latinsk genitivform vara heligare än en svensk!

Vårt paradoxala tyckande går att förklara. I kyrkliga sammanhang är vi vana vid många uttryck med den latinska böjningsformen, till exempel Jesu lidande och Jesu liv, och många uppfattar då en stilskillnad mellan de formerna och de svenska Jesus lidande och Jesus liv. I uttryck med lite mindre biblisk anknytning kanske den moderna formen passerar lättare Jesus födelsestad.

Detta är mindre en fråga om språkriktighet än en fråga om vilken sorts språk det religiösa samhället vill ha. Av tradition är religiöst språkbruk konservativt, vi har vant oss vid att det är gammaldags och ibland ganska formellt. Många kyrkobesökare vill ha det på det viset, och när den nya bibelöversättningen kom (Bibel 2000), så möttes många av de språkliga förändringarna av misstro. Åsiktsskillnaderna finns inte bara bland kyrkobesökare utan också bland prästerna, och kanske ännu tydligare bland dem.

Låt oss fundera över de små enkla orden mig, dig, sig. När vi talar i vardagslag säger vi aldrig annat än mej, dej, sej. Om vi läser högt ur en tidning eller en roman gör vi likadant. Men om vi läser högt ur bibeln är det nog inte lika självklart längre. Många läser då spontant mig, dig, sig. Skulle pronomenformerna mig, dig, sig vara heligare än mej, dej, sej? Självklart inte, men vi associerar dem med allvar och högtidlighet."