Sundvolden är en plats för glädje och sorg
Sökningsarbetet vid ön Utöya, några mil nordväst om Oslo fortsätter. Fortfarande saknas fem personer, men inte mycket talar för att de ska vara vid liv. Under gårdagen fortsatte också anhöriga från hela Norge att komma till uppsamlingsplatsen i samhället Sundvolden dit de överlevande från massakern tagits.
Harald Olsen var på Utöya men hade tur - han lämnade ön Utöya precis innan skytten öppnade eld, och för första gången på många år följde inte något av hans två barn med på lägret.
- Tack och lov så hade jag inte barnen med mig. Det har jag haft flera år förut, säger han.
Nu är han på väg till det provisoriska kriscentret i ett hotell i Sundvolden för att få veta mer om vad som hänt med de andra som befann sig på ön i fredags. Det är en resa som många föräldrar, vänner och medlemmar i AUF och Arbeiderpartiet nu gör för att söka efter sina saknade nära och kära som var på Utöya.
En del kommer ut från hotellet där man kan registrera sina saknade med lycklig min, men många kommer ut med blicken i marken och tårar i ögonen. Fortfarande bärgas kroppar från Utöya, som många har kallat paradiset och som också ser ut som ett paradis mitt i en fjord av träd och grönska. Ett paradis som i fredagskväll förvandlades till ett helvete.
– Det var en speciell stämning under den första tiden.
Så säger Paul Breilie, som bor en bit bort från Utöya. Precis som alla andra vi talar med här känner Paul någon som föll offer för attentatsmannen. Han som i en och en halv timme skjöt ner människa efter människa på ön. Paul Brelie tror att tragedin kommer att prägla hela Norge under många år.
Och det var inte förrän igår som man förstod hur fruktansvärd situationen var, som 13-åriga Sanna Breilie säger:
– Att det var så pass allvarligt fick vi veta först i dag.