Recension | Reportagebok

Tio år av krig mot terrorismen

3:16 min

Tioårsdagen av 11 septemberattentaten närmar sig, och i USA är boklådorna redan välfyllda med reportage, essäer, skönlitteratur och analyser. I Sverige är utbudet magrare, men idag kommer Lennart Pehrsons bok "Ni har klockorna – vi har tiden”.

När tortyrskandalen i det amerikanska militärfängelset Abu Ghraib i Irak briserade 2004, ja då slutade dom stora amerikanska tidnignarna att kalla tortyr för just tortyr. Istället började journalisterna använda ord som "avancerade förhörsmetoder" och "kontroversiell förhörsteknik". Tidigare hade pressen alltid omnämnt skendränkningar som tortyr, men nu var det alltså plötsligt en "avancerad förhörsteknik".

Det här är förstås ett nästan skrattretande tydligt exempel på hur granskarna av makten annamade maktens språk efter 11 septemberattentaten. Skrattretande - om det inte vore så bottenlöst skamligt. Förmodligen ville journalisterna på amerikanska prestigetidningar som New York Times och Wall Street Journal, på det här sättet visa att dom stod neutrala i rapporteringen om USA:s krig mot terrorismen.

Den här förljugna omvärderingen av ord och handlingar kan man läsa om i Lennart Pehrsons bok "Ni har klockorna - Vi har tiden. USA tio år efter 11 september". En bok som får en att rodna lätt av potentiellt dåligt samvete, både som journalist, som före detta USA-korrespondent och som människa. Hur såg vår svenska rapportering ut tiden efter 11 september? Höll vi huvudena kyliga och neutrala? Förstod vi skillanden mellan objektivitet och att ta ställning för mänskliga rättigheter och genevekonventionen? Ja, kanske. Eller kanske inte.

Lennart Pehrsson är nestorn bland svenska USA-korrespondenter. Han har under många år bevakat USA från sin New Yorkhorisont, bland annat för Dagens Nyheter. Han är alltid påläst, alltid kunnig, alltid oförvitligt objektiv. Kanske är det därför det blir så effektivit att just han, med sitt knastertorra journalistspråk, drar ner brallorna på George Bush.

Så vad är då USA tio år efter 11 september? Ja, ett land där presidentens makt har vuxit, där medborgarnas integritet har kränkts gång på gång, där ekonomin är på väg mot katastrof, där rädslan blivit ett allt viktigare vapen för poltiker - och inte minst, ett land som har förlorat sitt anseende i världen. Och ett förlorat anseende verkar vara det värsta som drabbar världens mest hyllade demokrati när den frångår lag och ordning. Hittills har ingen högt ansvarig ställts till svars den politik man förde under det här årtusendets första decenium. Allra minst har presidenten och överbefälhavaren Bush, utkrävts nåt ansvar.

Så lägg ett par dagar på att minnas den oskyldige taxichauffören Dilawar som i december 2001 torterades till döds av hånskattande amerikanska soldater på Bagrambasen i Afghanistan. Hans ben sönderslagna till en blodig köttmassa. Ta ett par dagar och minns honom med hjälp av Lennart Pehrson, honom och det okänt antal andra som USA tagit sig rätten av mörda dom senaste tio åren, med sina "avancerade förhörsmetoder".

Sara Stenholm
sara.stenholm@sr.se