Norge väl förberett på att hantera sorgen

3:25 min

Norge präglas av sorgen efter terrordåden men landets ledning får beröm för sitt sätt att hantera känslorna som väcks.

När barnen nu kommer tillbaka till förskolorna efter sommarlovet är personalen väl förberedd på att hantera deras frågor.

Ekots reporter besökte förskolan Lille Töjen i Oslo där Anne Holsaeter Nordbye är föreståndare. Hon berättar att många barn tagit starkt intryck av händelserna.

– Det här är ju en väldigt speciell situation för vanligtvis vill föräldrarna skydda sina barn från nyheter, men nu har ju nyheterna gått dygnet runt, säger hon.

När föräldrarna inte har kunnat slita sig från nyheterna har barnen fått med sig mer än de brukar. Men på norska myndigheter verkar man väl medvetna om vikten av traumabearbetning.

Förskoleföreståndaren Anne Holsaeter Nordbye har ett brev framför sig med instruktion om hur man bör tala med små barn om terrorhändelsen. Brevet kommer från kunskapsministern och har skickats till alla förskolor i Norget:

– Det står att man ska använda enkla ord och förklaringar, det står till exempel att man ska säga att polisen har tagit gärningsmannen och att han är gripen och att sådana konkreta upplysningar är viktiga för barnen.

Inte bara barnen får hjälp med att bearbeta terrordåden. I alla städer finns minnesplatser dit folk kommer strömmande för att lämna blommor och tända ljus och nästan dagligen direktsänds olika minnescermonier i tv.

Sången Mitt lille land med Maria Mena har blivit som ett sorts ledmotiv i den nationella sorgen.

I måndags utlyste Norsk Psykologföreningen en extrainsatt kurs i trauma-bearbetning. Ett dygn senare hade 150 psykologer anmält sig till kursen.

Det berättar Anders Skuterud som är specialist i psykologförbundet. Han är imponerad över regeringen och det övriga samhällets sätt att ta hand om känslorna som terrordåden har väckt:

– Jag tycker att det har gått väldigt bra. Det ger anledning att hoppas att vi har fått en mer postiv identitet som norrmän i ett samhälle där vi kan vara olika men lever tillsammans.

Kan det bli för mycket?

– Jag tror att det inte har varit för mycket för dem som varit drabbade, säger han men påpekar också vikten av att man senare bör lägga händelsen åt sidan som nation och fokusera på vardagsliv.

Anders Skuterud berättar att han redan mött människor som tidigare gått igenom andra traumatiska händelser där de mist anhöriga, och som undrar varför inte de fick så här mycket stöd som de drabbade av terrordåden får.

– Och så finns ju risken att vi kan börja idealisera allt detta, säger han och menar att det kan bli för många vackra ord, vilket kan få en motreaktion.