Episk fiaskoväxel i Evertsberg

Plötsligt dök Lena Sundqvist upp i Risberg och dags att bege sig iväg mot Evertsberg. Och jag skulle kunnat berätta mycket om vägen dit, om underlaget, min form etc. Men.

Väl framme i Evertsberg efter drygt 58 minuter kommer jag till växlingen. Ser ingen Peter Sundkvist. Försöker stressad dra av mig kardborrbandet med chippet. Går inte. Rycker. En rem går av.

Skriker efter Peter, speakern efterlyser Peter. Tiden går. Jag skriker igen. Dricker lite sportdryck. Ser Lena Sundqvist som inte heller har sett Peter. Vad har hänt. Är han försvunnen.

Efter drygt nio minuter kommer han så. Han har inte sett vårt nummer i förvarningen. Jag lämnar över bandet och vad jag tror är något slags spänne. Peter får bandet där jag tror att chippet finns i. Peter ger tillbaka spännet som i själva verket är chippet.

Go natt.

Chippet följer med mig till Mora i bilen.

Över nio minuters strul i växeln och så tar jag glatt chippet med mig. Fiasko räcker inte. Katastrof. Avgå styrelsen. Eller jag.

Nu är det bara att hoppas att vi får en sluttid efter att Dagges Morakompis fått tillbaka chippet på sistasträckan.

Martin Hedberg
martin.hedberg@sr.se