Små barn bättre vittnen än vuxna

2:21 min

Barn är mer tillförlitliga ögonvittnen än vad man hittills trott. Det visar en ny doktorsavhandling vid Lunds Universitet. Får barn berätta fritt blir det ofta rätt, säger vittnespsykolog Gunilla Fredin.

– Så små barn som 7-8 år kan komma med mycket korrekt fakta, säger Gunilla Fredin.

Det är den första svenska studien som granskat barn och vittneskonfrontationer.

Den allmänna uppfattningen hittills har varit att barn inte är särskilt tillförlitliga.

Men barn som blivit vittne till ett brott är alltså duktiga på att korrekt återberätta händelseförloppet.

Det förutsätter däremot, visar Gunilla Fredins forskning, att man använder rätt teknik.

Den som är förhörsledare sitter ofta inne med bakgrundskunskaper och börjar utredaren ställa detaljfrågor för snabbt kan det lätt bli fel.

– Barn vill väldigt gärna vara till lags. Ställer du då två alternativ så tror de att de vuxne förväntar sig att det ska vara något av de alternativen.

– Barn är ganska suggestiva. Man måste vara försiktig när man intervjuar dem så att de inte snappar upp någonting och tar till sig fakta av den vuxne istället.

Gunilla Fredin, som varit verksam vid polisen i sexton år och undervisar på polishögskolan, har studerat tre olika åldersgrupper: 7 till 8 år, 11 till 12 år och vuxna.

Vuxna lade till fakta som var felaktig och 11-12-åringarna visade sig inte heller vara särskilt tillförlitliga:

– De hade ganska hög tilltro till det de uppgav trots att det inte var korrekt. Så de som var bäst var sju-åttaåringarna som inte kom med så många fakta, men det var rätt det de kom med, säger Gunilla Fredin.

Den modell för vittneskonfrontation som används i Sverige idag kallas för sekventiell.

Det vill säga vittnet får se en bild i taget upprepade gånger.

Den här tekniken har visat sig ha en mängd brister.

Upprepade visningar av en bild förstör det ursprungliga minnet så att vittnet till slut tror sig känna igen gärningsmannen.

Hälften av personerna i studien pekade ut oskyldiga.

Enligt Gunilla Fredin krävs mer forskning, men hon menar att polisen mer konsekvent bör följa de modeller för förhör och vittneskonfrontationer som har stöd i forskningen.

 – Att man fortsättningsvis är väldigt noga med att köra den här kognitiva förhörstekniken där man börjar med att inleda med ett öppet berättande vittnet själv får producera fakta innan man sedan följer upp med de konkreta frågorna, säger Gunilla Fredin.