Rättegången mot barnläkaren inleds

1:59 min

Efter drygt två års väntan inleds rättegången vid Solna tingsrätt mot en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som misstänks ha givit ett svårt sjukt spädbarn en dödlig dos sömnmedel. Barnets respirator hade stängts av men åklagaren hävdar ändå att läkaren gjort sig skyldig till dråp. Enligt Thomas Flodin, ordförande för Stockholms Läkareförening, har fallet diskuterats intensivt på många håll i vården.

Rättegången startar nu efter två års utredande och det följs med stort intresse från många håll. Socialstyrelsen och en rad svenska och utländska rättsmedicinska experter har varit inblandade och i centrum står alltså en narkosläkare och ett litet, mycket svårt sjukt spädbarn och omständigheterna kring den lilla flickans död.

Det enda som är riktigt klart är att barnet var döende, respiratorn hade stängts av och det alltså var frågan om palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede.

Frågan som ska avgöras är om någon och i så fall vem som givit det lilla barnet en stor dos smärtlindrande morfin och tiopental som är ett lugnande sömnmedel.

Åklagaren hävdar att läkaren injicerat de aktuella substanserna och gjort sig skyldig till aktiv dödshjälp, alltså dråp. Försvaret menar att några injektioner aldrig skett, att de kemiska substanserna i flickans blod istället har lagrats i kroppen under en längre tid och att det alltså finns en naturlig medicinsk förklaring till den häpnadsväckande höga halten tiopental i flickans blod.

Hur domstolen än dömer kommer sjukhusens rutiner för den här sortens vård inte att förändras nämnvärt, tror ordföranden för Stockholms Läkareförening, Thomas Flodin.

– Det utgår jag ifrån. De rutinerna ligger ju helt i linje med det som Socialstyrelsen har fastlagt, att man ska ge god vård och god smärtlindring till alla patienter som är i behov av sådan. Där hoppas jag att det inte ska finnas nån form av tveksamhet, säger Thomas Flodin.

Så den som är orolig för att det helt plötsligt ska bli slut på all smärtlindring i livets slutskede, det är en överdriven oro?

– Ja, det är en överdriven oro, säger Thomas Flodin. Man ska inte behöva känna någon sådan oro som patient överhuvudtaget tycker jag, säger han.