Litteratur | Recension

Halvfärdig GW-biografi

2:15 min

En av Sveriges bäst säljande författare kommer nu med sin självbiografi. ”Gustavs grabb” handlar om sonen till Gustav Persson – en viss Leif, eller som han nu är med hela svenska folket: GW. Boken har undertiteln "Berättelsen om min klassresa".

Som den skicklige kriminalförfattare han är bygger Leif GW Persson upp sin självbiografi med cliffhangers: "Det återkommer jag till", "förklaringen kommer tjugo år senare", och så vidare i olika varianter. Efter ett tag blir jag irriterad: vad väntar du på? Berätta nu i stället!

Cliffhangers är ju ett trick för att öka spänningen, och det behövs bitvis i "Gustavs grabb". Författaren minns sina olika sommarjobb, sina kompisar och lärare, den första stora kärleken och några andra tjejer med för den delen. Det är lagom spännande.

Men det finns avsnitt som bränner. Särskilt i skildringen av föräldrarna: den varma fadern, grovjobbaren Gustav, som läser Fantomen för sin son, för att skänka läshuvud och en skjuts på vägen i klassresan. Och så den kyliga, beräknande modern som väcker viljan till hämnd - samma revanschlusta som så småningom gör sonen till bästsäljande miljonär.

När Leif GW Perssons förra bok kom konstaterade Mikael Timm i Kulturnytt att GW blivit en "allmänhetens ombudsman - som granskar det svenska samhället och säger ifrån när det blir fel". Det är en träffande beskrivning. Folk i slott och koja, såväl bokcirkelläsarna som tangentbordsnassarna - nästan alla älskar GW. Men älskar GW sig själv?

När han ska berätta om de stora känslorna från vuxenlivet, med rikedom, skilsmässor och tvivel på om han varit en bra far - då blir svaren få och minnena dimmiga. Vi får ett genomarbetat och spännande avsnitt om Geijeraffären, sen är självbiografin nästan slut och GW erkänner själv: nu blir det skissartat. Där Karl Ove Knausgård, mer eller mindre uppriktigt, briljerar med detaljer åratal efteråt stökar GW av sitt vuxna liv på några få sidor. Det blir som en deckare full av cliffhangers men utan dramatisk höjdpunkt, utan pay-off.

Så GW, det är en halv självbiografi du skrivit, det är en barndomsskildring. Det vore fint att få en ordentlig andra halva. Jag väntar på den.

Jon Jordås