Rysk vinstlott för Nationalmuseum

2:31 min

Idag öppnar Nationalmuseum i Stockholm sin stora höstutställning med konst från det sena 1800-talets Ryssland och konstnärsgruppen Peredvizjniki ('vandrarna' eller 'de som är i rörelse'). Det här är den största presentationen av denna konst någonsin utanför Ryssland.

Det är vara att säga först som sist att det här var en av de roligaste utställningar jag har sett på mycket länge, en imponerande samling toppnummer från en konstnärlig miljö som har varit nästan helt okänd förut, åtminstone utanför Ryssland.

Det är alltså sent 1800-tal, och det är Ryssland. Gruppen Peredvizjniki bildades 1870, även om det hade funnits föregångare, som alla tidens opponenter och secessionister i protest mot den mossiga ryska konstakademin och dess heroiska och klassicistiska ideal. De ville inte måla gudar och fältslag, de ville måla det samtida Ryssland, det ryska folket och det ryska landskapet, gärna med en social och samhällskritisk udd, alltså målade de fattigdomen ute i byarna, de fulla prästerna och de dödsdömda anarkisterna, allt sådant som Konstakademin inte ville låtsas om. Men de ville också måla modernt, om inte alltid friluftsmåleri så i alla fall med ny friskhet, bort från den ateljébruna fernissan och ut i verkligheten.

Det stora slagnumret är förstås Ilja Repins Pråmdragare vid Volga, som man mot alla tips faktiskt har fått låna, den monumentala bilden av ett dussin utfattiga trashankar, selade som dragdjur, som släpar den tunga pråmen uppför Volga. Det är den yttersta misären, och än mer övertygande blir det av att Repin faktiskt har använt riktiga pråmdragare som modeller. Men det är mer än så, det är också en fantastisk skildring av den stora ljusa himlen över steppen och floden, och de mänskliga trälarna.

Men det finns mer än så, det finns små ljuvliga landskapsbilder som lika gärna kunde ha varit skandinaviska, och med tiden finns det också sugande vemodiga skymningslandskap med spegelblanka vatten, också mycket skandinaviskt. Överhuvudtaget fanns det, påminns man om, täta och livliga kontakter tvärs över Östersjön, även om det sällan nämns i historieböckerna.

Det finns kort sagt mycket, och häpnadsväckande mycket av det är inte bara intressant och alldeles ovanligt lärorikt, det är dessutom ofta riktigt riktigt bra måleri.

Kan man begära mer? Jag tycker helt enkelt att ni skall gå och se den utställningen, jag tror ni får roligt.