Årets nobelpriser belönar oväntade upptäckter

1:17 min

På onsdagen fick vi veta att det tredje och sista av årets naturvetenskapliga nobelpriser, kemipriset, går till Daniel Schechtman, för hans upptäckt av så kallade kvasikristaller. Han har berättat i en intervju om hur han blev hånad av sina kolleger som inte trodde något som det han funnit var möjligt. Och det är just upptäckter som har mött tidigt motstånd, som har belönats i år konstaterar Vetenskapsradions redaktionschef Ulrika Björkstén.

Årets Nobelpriser i medicin, fysik och kemi har en sak gemensamt. De belönar helt oväntade upptäckter som först väckt vantro och motstånd för att sedan visa sig helt revolutionera sina respektive vetenskapsgrenar.

Dendritceller som ingen trodde fanns blev nyckeln till immunsystemet. Ett universum som hela tiden utvidgar sig i allt snabbare takt blev resultatet av mätningar som var tänkta att visa motsatsen. Och undersökningen av en kristall fick resultatet att det inte var en kristall.

Tydliga genombrott som bryter mot alla tidigare föreställningar om vår värld, det är för många själva sinnebilden av vad ett nobelpris ska handla om. Ett tacksamt år för den som vill vårda bilden av den ensamme forskaren som går mot strömmen och i ett slag förändrar vår bild av världen. Många gånger är de stora genombrotten svårare att peka ut, framstegen sker i små små kliv där pusselbit läggs till pusselbit, ofta av många olika forskare.

Nobelkommittéernas arbete, att ur vetenskapens stora lagarbete lyfta fram högst tre pristagare per kategori, blir sådan gånger mycket svårare. Och berättelserna om upptäckterna kanske inte heller lika spännande som i år.