Svensk demokrati missgynnar samer
Den svenska demokratins uppbyggnad är en av orsakerna till att samernas rättigheter till mark- och vatten har försvagats under de senaste århundradena.
Det framkommer i en ny avhandling som läggs fram idag på Uppsala Universitet som doktoranden i juridik Nils-Johan Päiviö skrivit.
Under 1700-talet hade samerna samma rättigheter till sina skatteland i norra Sverige som bönderna hade till sina marker. De var civilrättsligt skyddade via domstolar.
Men i och med att Kungen fick minskad makt och folket fick sin demokrati försvagades samernas markrättigheter. Nils-Johan Päiviö menar att samiska markfrågor blev föremål för parlamentariska processer, och att det där är enkelt för dem med majoritet får igenom sina förslag.
– En minoritet som samerna hade ingen som helst möjlighet att hävda sina intressen i den nya arenan som Riksdagen var. På lokala arenan, i häradsrätterna, hade man kunnat hävda sig, säger Nils-Johan Päiviö.
Nils-Johan Päiviö har studerat bland andra gamla skattedokument från 1600-talet till 1886 visat på hur det kom sig att samers skatterätt blev till dagens nyttjanderätt. Han har speciellt studerat Tingivara som ligger inom nuvarande Kiruna kommun och Granbyn i gränstrakterna till dagens Norr- och Västerbotten.
Och det visar att många samer inte kunde betala skatt när vildrenen utrotades och jakt- och fiskeinkomsterna sjönk. För att överleva ökade renhjordarna istället och renskötseln växte i betydelse. Samtidigt minskade betydelsen av skattelanden eftersom renhjorden blev det viktigaste.
Nils-Johan Päiviö menar att samernas egen förändring av näringarna mot ett kollektivt bruk sammanföll med statens anspråk på ägandet av marken.
– Samerna kanske inte hade något emot att det blev så, för man gynnades av det. Samtidigt fick det juridiskt fatala konsekvenser som man inte kunde överblicka, säger han.
