Ingen försoning i sikte i Kairo

2:41 min

Medan de våldsamma proteserna i Kairo mot militärstyret går in på sin femte dag fördjupas krisen. Tiotusentals demonstranter har tillbringat natten på torget och någon försoning finns inte i sikte trots att fältmarskalk Tantawi i ett tal till nationen i går kväll försäkrade att militären inte vill behålla makten och att ett presidentval ska hållas senast i juni.

Tantawis tal till nationen möttes inte bara av burop och den vanliga talkören ”avgå”. I går möttes det också av det mer oförsonliga: ”Folket vill att fältmarskalken döms till döden!”

Alla jag möter på Tahrirtorget säger att Tantawis eftergifter kom för sent och att det han erbjuder är för lite. På twitter använder vissa egyptiska aktivister rubriken deja vu. Man jämför Tantawis tal med Mubaraks tal den 1 februari i år när Mubarak lovade att inte ställa upp till omval. Det talet kom också för sent.

– Ledarna i Mellanöstern tycks alltid ligga flera steg efter sin befolkning, säger Ulfat, en kvinnlig psykolog jag möter på torget.

– Men de har vapnen, säger hon - framförallt tårgasen som det sprids många rykten om - är den giftig, kanske är det till och med nervgas fantiserar vissa aktivister.

Ulfat säger att kraftmätningen mellan demonstranterna och militären nu handlar om vem som kan hålla andan längst.

Men gårdagen splittrade också motståndet mot militärstyret eftersom vissa partier, till exempel det muslimska brödraskapet - valde att delta i krissamtalen med militärrådet.

Det var brödraskapet som inledde denna nya protestvåg på torget med en demonstration i fredags. Men igår när fler demonstranter än någon av de tidigare dagarna vällde in på torget stannade brödraskapet hemma.

– De har alltid varit opportunister och nu överger de oss för att samarbeta med militärrådet, sa en aktivist,

– Det enda de vill är att valet ska hållas på måndag.

Ytterligare en demonstrant dödades i går i de våldsamma strider som pågår bakom ridåer av tårgasmoln i utkanterna av Tahrirtorget.

Över 30 människor har mist livet sen i lördags. En ung man jag möter säger:

– Jag tycker synd om motståndsrörelsen i Syrien, där dör 30 människor varje dag och nu passar regimen på när hela världens blickar riktas mot Tahrirtorget eftersom det som händer här avgör hela regionens framtid.