
Dinamarca har inte betalat all partiskatt
Rossana Dinamarca, som kandiderar till att bli ny partiledare för Vänsterpartiet, har tidigare brutit mot partiets riktlinjer. Under en period har hon låtit bli att betala en del av sitt riksdagsarvode till partiet, men hon vill inte berätta orsaken.
– Det har varit av privata skäl som jag inte kommer att gå in på, säger Rosanna Dinamarca,
Rossana Dinamarca är en av fyra som vill bli partiledare efter Lars Ohly vid Vänsterpartiets kongress i början av januari.
Rossana Dinamarca har i perioder inte betalat den så kallade "partiskatten".
Hon har suttit i riksdagen sedan 2002 och började betala varje månad först när hon blev partiledarkandidat.
– Jag har betalat mesta delen av tiden, men sedan har det varit en period jag inte betalat alls eller bara betalat en mindre del av det.
Den så kallade partiskatten, alltså att man avstår en del av arvodet till partiet, har funnits länge och är väl känd i partiet. Syftet är att förtroendevalda inte ska berika sig på förtroendeuppdrag.
Kraven om att alla förtroendevalda ska betala har blivit hårdare på senare år.
Till kongressen i januari ligger flera motioner om mer tvingande regler.
Enligt uppgift till Ekot är det bara ett fåtal av riksdagsledamöterna som inte avstår 5 000 kronor varje månad.
– Det kan inte jag svara på hur många det är och hur många som inte har gjort och så där. Jag har angett skälen till gruppledaren om detta. Jag har också pratat med valberedningen inför kongressen och partiledarvalet. Jag kommer inte att gå in på det mer än så, säger Rosanna Dinamarca.
Gruppledaren Hans Linde är väl insatt i hur "partiskatten" fungerar - men tycker att det blir problematisk att uttala sig eftersom också han kandiderar till partiledarposten:
– Ja, jag tycker att det får våra partimedlemmar nu värdera. Jag vill inte som också är partiledarkandidat gå in och recensera Rosanna Dinamarca. Som gruppledare har jag och Rosanna haft samtal om detta tidigare, men det tycker jag är viktigt att understryka att det är samtal som stannar mellan mig och Rosanna.
Mari Forssblad
Ekot