Vårdplatser försvinner trots att de äldre blir fler

2:48 min

Under det senaste decenniet har en fjärdedel av vårdplatserna på landets äldreboenden försvunnit. Samtidigt har antalet äldre ökat med 16 procent. Det visar siffror från Socialstyrelsen och SCB.

Annas morbror drabbades av en stroke och kunde inte klara sig själv, men hon fick kämpa hårt för att han skulle få komma in på ett äldreboende.

– Vi upplevde ju hela tiden att vi fick stå på oss väldigt hårt mot kommunen och biståndshandläggaren, de ville få vår anhörig hem. Där fick vi stort stöd från sjukvårdspersonalen, men vi kände hela tiden att kommunens stora strävan var att han skulle hem, säger Anna vars morbror efter mycket tjat fick plats på ett äldreboende.

Under det senaste decenniet har en fjärdedel av platserna på äldreboendena försvunnit. År 2001 bodde över 118 000 personer på äldreboende, i dag drygt 90 000. Men hjälpbehovet har inte minskat, och under samma tidsperiod har de äldre över 65 blivit 16 procent fler.

Marta Szebehely är professor i socialt arbete och har i sin forskning följt bantningen av äldreomsorgen. Och konsekvensen har blivit att anhörigvården ökat drastiskt. Och det är en olycklig utveckling menar Marta Szebehely.

– De flesta äldre vill ha den offentliga äldreomsorgens hjälp. Och det är många äldre som nu är rädda för att inte få plats på ett äldreboende. Förr i tiden hade man rädslan att hamna på hemmet när man blir gammal, i dag är man rädd för att det inte ska finnas en plats när man behöver, säger Marta Szebehely.

Och utvecklingen går tjugo år tillbaka i tiden där vårdbehov har förskjutits från den ena instansen till den andra, menar forskaren.

– Det började ju med att antalet sjukhusplatser halverades. Det gör att de äldre vårdas mycket kortare på sjukhus än vad de gjorde tidigare och lämnar sjukhuset med kvarstående omsorgsbehov. Kommunerna får ta emot de äldre med stora omsorgsbehov som i första hand hamnar på äldreboende. Och när platserna inte räcker till så får man hjälp i hemtjänsten. Det leder till att hemtjänstens resurser inte räcker till dem med mindre behov, säger Marta Szebehely.

Och att inte få plats någonstans är nåt Ann Arander fått uppleva. Hennes mamma bröt lårbenshalsen men fick inte stanna kvar på sjukhuset någon längre tid efter operationen och ett äldreboende var det inte tal om, utan mamman skickades hem.

– Efter en vecka hemma så hittade jag henne med blod överallt, då hade såret öppnat sig. Så då var det tillbaka till akuten där de bestämde sig för att operera henne igen. Sedan blev det samma visa igen, säger Ann Arander.

Efter tredje fallet och en tredje operation inom loppet av tre månader så avled mamman i mars. Och Ann Arander minns månaderna innan bortgången som en tid av hopplöshet.

– Det var fruktansvärt. Hur mycket vi än tjatade så kunde vi inte få in mamma någonstans, säger Ann Arander.