Julmarknader ger en känsla av någonting äkta

6:27 min

Nu strövar turister och svenskar till landets alla julmarknader. Men att det skulle vara en lång tradition att handla julpynt och godis på torget stämmer faktiskt inte. Det var först i slutet av 1800-talet som de uppstod på det här sättet, men det hindrar inte barnen att prova lyckan i lotterierna.

På Stortorget i Gamla stan i Stockholm trängs turister, skolklasser och en och annan barnvagn. Doften av brända mandlar blandas med lyckohjulets hoppfulla ljud som kanske kan ge vinst. Just den här julmarknaden har funnits i snart 100 år och har blivit en tradition för många stockholmare. Bland de 38 små faluröda stånden står Sylvi Rudi och säljer lotter. Förutom alla turister som prövar lyckan säljer hon många lotter till de lite yngre.

– Det är väldigt mycket skolbarn och mycket barn, säger Sylvi Rudi. Och så vuxna som är på resa som kommer med buss från landet. Det är lite skoj.

Några av dem som köper lotter hos Sylvi Rudi är Birgitta och Michele Morelle. Hon är från Sverige men har bott i Paris tillsammans med sin franske man i 47 år. De kommer till Sverige minst två gånger per år. Och att besöka julmarknaden i Gamla stan är något de gör varje år.

– Vi brukar köpa lotter, det tycker jag är jätteroligt, säger Birgitta Morelle. Sedan kan det bli ost kanske. Och dricka glögg ska vi göra också och äta en pepparkaka, det hör till. Från Sverige så ska vi ha med julskinka hem, om den kommer ner i resväskan, säger hon.

Åsa Nilsson har sålt delikatesser från Kiruna i tio år på Stortorget. Julmarknaden där är öppen varje dag fram till julafton och förutom delikatesser går det att köpa svenskt hantverk. Det är Stockholms-Gillet som äger de 38 bodarna som sedan hyrs ut till handlarna. Åsa Nilsson säger att det är svårt att komma över ett sådant kontrakt.

– Jag är ju ingen knalle egentligen, jag åker inte runt på alla olika marknader, säger Åsa Nilsson. Det är bara den här marknaden jag står på. För jag har ju ett fast jobb i Kiruna, och det här är på min semester. Så det är klart att den här marknaden betyder mycket för mig. Jag hade ju lyckan att få det här kontraktet för tio år sedan. Det är inte så lätt att komma in på den här marknaden för det är ju ändå Stockholms äldsta julmarknad. Oftast så går de i arv de här bodarna, det är barnen och barnbarnen som tar över, så det är inte så lätt att komma in här.

Åsa Nilsson säger att många av handlarna var rädda att den ekonomiska krisen skulle göra så att färre besöker julmarknaden i år. Men hittills ser hon ingen nedgång. Hon tror att många under ekonomiska nedgångar unnar sig god mat och istället köper färre tv-apparater och bilar. De som köper norrländska delikatesser hos Åsa Nilsson kommer från världens alla hörn. 

– Den halva första perioden då är det mest turister som handlar, för att det är ju mer julmat så stockholmarna handlar mer närmare jul, säger hon. För de ska ha det på julbordet och turisterna ska ju ha det med hem, säger Åsa Nilsson. 

Det är lätt att tro att julmarknader är något som vi i Sverige ägnat oss åt i generationer, men det stämmer inte riktigt. Jonas Engman är intendent på Nordiska Museet. Han berättar att julmarknader så som vi ser dem i dag, där det går att handla julpynt och glögg, bara går tillbaka till slutet av 1800-talet. Innan dess var marknader en vanlig syn i framförallt städer, där byteshandel var den mest förekommande valutan, och inte särskilt mysiga eller spännande. Jonas Engman säger att många ändå gärna tror att julmarknaden har gamla traditioner eftersom det ger en känsla av något autentiskt.

– Här lyfts fram värden av det lokala, det hemmagjorda, det hembakta med kvalité, säger han. Kanske sådant där som vi inte hittar i vilken leksaksaffär som helst. Utan här är det träleksaker med lite autentiskt stuk, lite ålderdomliga modeller. Då de spelar den rollen att de stärker också vår upplevelse av att julfirandet är autentiskt av något slag. Att det är någonting som har med historien att göra. Och där spelar julmarknaden en väldigt stor roll, säger Jonas Engman.

Vi vill gärna vill tro att traditionerna kring julmarknader går tillbaka till bondesamhället, säger Jonas Engman. Det var en tuff tid att leva på även om många tänker sig bondesamhället som lite av en Astrid Lindgren saga. Men sanningen är att det var få som ens hade råd att stoppa korv och än mindre handla julgodis.

– Vi vill gärna att det vi konsumerar under julen och köper på julmarknaden ska ha någon länk till ett äldre samhälle, bondesamhället, säger Jonas Engman. Det svenska bondesamhället var ett av absolut fattigaste och jäkligaste att leva i. Men det är ändå det att vi romantiserar det. Vad som är ett tema som är fullkomligt omistligt i julmarknader så är det den här illusionen av att det är någonting ursprungligt som vi håller med. Och det är det dessvärre inte riktigt, säger han.

Tillbaka på julmarknaden på Stortorget i Gamla stan. Kylan biter i tårna och allt fler människor strömmar till. Turisterna smakar nyfiket på svensk glögg och köper rökt renhjärta med sig hem. Det blir en bit av semestern i Sverige som går att visa upp för släkt och vänner. Vid lyckohjulet trängs en skolklass. Med stora ögon följer de hjulet runt, runt tills det stannar.

– Nej! Det var nära, säger en pojke när lyckohjulet inte stannar vid hans nummer.