Zimbabwe - från Afrikas kornbod till svält bland smulor

Brett leende kunde oppositionsledaren Morgan Tsvangirai lämna domstolen i Harare, frikänd från anklagelsen om högförräderi och planerat mordförsök mot president Robert Mugabe. Men ingenting har egentligen ändrats i Zimbabwe.

Den åldrige presidenten och frihetsledaren Robert Mugabe vet att spela sina kort; listigt och hårdhänt.

Alltsedan självständigheten 1980, har all opposition slagits ner; missnöje bland Ndebele-folket i sydväst slutade i en massaker som tystade protesterna. Konkurrerande frihetsledare fängslades, också anklagade för förräderi.

Men västvärlden blundade och teg. Då hade ju Zimbabwe äntligen fått en bildad och till synes demokratisk ledare.

De forna vita kolonialisterna såg en framtid i landet, som blomstrade och stod starkt ekonomiskt.

Zimbabwe exporterade tobak och livsmedel och satsade på utbildning, med skolor och ett högklassiskt universitet.

Men för varje presidentval urholkades Mugabes popularitet och till slut verkade makten hotad. Och i varje presidentval spelade Mugabe ut ”raskortet”; att de vita stulit den bördiga jorden, och den jorden måste återlämnas.

Planerade landreformer kom dock hela tiden av sig; jordbruk som köptes upp med hjälp av bistånd från bland andra Storbritannien, togs över av regeringsmedlemmar och korruptionen växte som en svulst ibland de högsta kretsarna.

År 2000 började protesterna; en orädd fackföreningsledare startade massdemonstrationer, ”stanna-hemma” kampanjer, som allvarligt störde regeringspartiet Zanu-PF.

Den nu 52-årige Morgan Tsvangirai som började som textilarbetare, blev snabbt populär bland arbetare i städerna. Så populär att MDC, Movement for Democratic Change, bildades som parti, med stöd från arbetare, stadsbor, intellektuella, vita jordbrukare och industrialister och Ndebele-folket, som hela tiden förtryckts av Mugabe.

Partiet gjorde en stor inmarsch i parlamentet, och för första gången hotades Robert Mugabes valseger i det kommande presidentvalet 2002.

Det var då som Mugabe genomförde sin så kallade ”landreform”; unga militanta partianhängare, ofta rekryterade bland arbetslösa gatugäng, ockuperade och körde med våld iväg vita jordbrukare.

– Jorden skall delas ut till folket, förklarade Mugabe, som snabbt blev en hjälte över hela södra Afrika.

Men jordbruken fastnade återigen hos regeringsmedlemmar, eller stod obrukade.

Sedan dess har Zimbabwes ekonomi rasat brant; inflationen är omkring 600 procent. 80 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket, arbetslösheten är 70 procent och en fjärdedel av Zimbabwes invånare har flytt landet.

Samtidigt kom anklagelsen att Morgan Tsvangirai hade planer på att lönnmörda Mugabe och det skadade allvarligt hans chanser i presidentvalet. Ett val som stördes av regeringsanhängare, och som omvärlden dömde ut som ett stort valfusk.

Zimbabwes regering utsattes för sanktioner, vissa regeringsmedlemmar förbjöds att resa in i EU och USA. Och när inte någon vilja visades att återinföra någorlunda demokratiska former eller respektera mänskliga rättigheter, så uteslöts Zimbabwe ur Samväldet förra året.

Mugabe har tagit hela makten över medierna och nästan över det juridiska systemet också. Därför var en del förvånade över den friande domen mot Tsvangirai.

Men det kan också vara så att den sluge taktikern Mugabe återigen spelar ut ett kort; låt inte en försvagad opposition få en martyr som ledare – bättre att ha den under kontroll.

Den 31 mars 2005 stundar ett nytt parlamentsval och med en opposition som nu knappt vågar opponera och som bromsas av nya förräderirättegångar, så ser den valsegern säker ut.

Vincent Dahlbäck, Johannesburg
vincent.dahlback@sr.se