Sjukvården saknar kunskap om adhd-behandling

Det finns inte tillräckliga vetenskapliga bevis, och det går ut över de drabbade, säger Måns Rosén, chef för SBU.

– Det kan aldrig vara bra för patienterna och det kommer att bli att vi felbehandlar patienter på något sätt sannolikt, eftersom vi inte vet vad som är bäst.

Och Britt-Inger Olsson, som själv har flera barn med adhd och driver familjehem för barn med adhd-problematik i Boden, har en kluven inställning till medicinerna.

– Vi har provat flera olika mediciner och jag kan säga att det är det bästa som har hänt oss, och det värsta som har hänt oss.

– För vi har varit med om att det har fungerat jättebra, saker och ting har fungerat i skolan. Men vi har också varit med om där depressioner och självmordstankar är jättenära, ett stort problem. Jag är inte emot mediciner men man behöver ha en jättekoll på de här barnen, säger Britt-Inger Olsson.

Det är på uppdrag av Socialdepartementet som SBU nu granskat vilket vetenskapligt underlag som finns för hur vården ska hjälpa människor med bland annat adhd.

När det gäller adhd saknas vetenskapliga bevis för att behandlingen är effektiv på längre sikt än sex månader, ändå skrevs det ut läkemedel till omkring 50 000 personer i Sverige år 2010.

Det saknas nationella riktlinjer för behandling av adhd. Och enligt Anders Tegnell vid Socialstyrelsen får man nu många signaler från vården om att det här är ett område som behöver vägledning, vilket styrelsen ska verka för under året.

Men Britt-Inger Olsson tycker att det som främst behövs är ett bättre bemötande av människor med adhd-problem på alla nivåer.

– När mitt yngsta barn gjorde utredning fick vi ett häfte i ena handen och ett recept i den andra. Men man skulle behöva se över miljön i skolan i första hand, hjälpmedel i andra hand, och medicin om man inte får de andra två att fungera. Du kan inte medicinera bort en rörig klass om det är det som är problemet, säger Britt-Inger Olsson.