onsdag 25 januari

Att aldrig räcka till

En av de yrkesgrupper som utsätts för mest stress är de som arbetar i vården. Samtidigt som fler sjuka ska vårdas krymper personalen och pappersarbetet ökar.

Vad gör den kroniska stressen och kraven på ökad kontroll med arbetsglädjen och kreativiteten?

Jessica Axelsson har varit sjuksköterska i 15 år. Hon arbetar på ett äldreboende i Umeå med demenssjuka.

Jessica upplever att hon nu får springa fortare och fortare samtidigt som personalen bara blir färre och färre.

Allt mer tid ägnar hon åt att sköta papper på kontoret samtidigit som hon ibland måste ta ansvar för upp mot 100 sjuka.

Hon säger att en av de största stressfaktorerna är alla nya arbetsuppgifter som ständigt läggs på från ledningen utan att hon har någon möjlighet att påverka.

- Jag trodde nog att när jag läste till sjuksköterska att jag skulle få jobba närmare människan än vi gör nu, säger Jessica Axelsson.

Sture Eriksson är överläkare i geriatrik vid Umeå Universitetssjukhus och forskar om stress bland vårdpersonal, speciellt om sjuksköterskornas arbetssituation.

Han ser med oro på utvecklingen där allt mer tonvikt läggs på registrering, dokumentation och vårdprogram.

- Ju mer kontroll som läggs på personalen desto mindre tilltro får de till sin egen förmåga. Och det i sin tur leder till ökad stress och att kreativiteten kvävs, säger Sture Eriksson.

Gunilla Strandberg var tidigare sjuksköterska men är nu professor i omvårdnad. Hon menar att "samvetsstressen" är stor bland vårdpersonalen, ett begrepp som hennes arbetsgrupp myntat.

I en av studierna har både vårdpersonal som blivit utbrända och som är långtidsfriska intervjuats.

- Det fanns en tydlig skillnad i inställningen till arbetsinsatsen, säger Gunilla. De som var utbrända kände sig ofta otillräckliga och bar med sig arbetet hem, medan de som var långtidsfriska kände att de gjort ett bra arbete utifrån de förutsättningar som fanns.

Ett program av Gunilla Nordlund i Tendens tema:
Berättelser från stress-Sverige

.