Pilotprojekt får unga kriminella på rätt spår

2:37 min

En av de största satsningarna mot ungdomskriminalitet i Sverige någonsin har sedan starten hjälpt 58 ungdomar till olika insatser och stöd. Projektet kom igång förra året och syftet är att försöka strypa rekryteringen till kriminella nätverk.

Kriminolog Jerzy Sarnecki tycker att initiativet är bra, men reagerar på antalet ungdomar som hittills knutits till projektet.

– Det här är ju bara en liten droppe i havet av de behov som vi talar om. Sen tycker jag förstås att det är något förvånande att det bara är 50 ungdomar man har i det här nätet. Så det är ganska uppenbart att det än så länge inte slagit rot, säger Jerzy Sarnecki.

I Sverige finns cirka 5 000 ungdomar som kan tänkas utgöra rekryteringsbas för kriminella grupper. För att försöka strypa rekryteringen till kriminella gäng tillsatte regeringen ett pilotprojekt förra året: Sociala insatsgrupper.

Tolv utvalda områden i landet, från Boden i norr till Malmö i söder, ingår. Tanken är att flera myndigheter ska kunna samverka i sitt arbete med varje kriminellt belastad ungdom.

Ekots rundringning till de kommuner och stadsdelar som deltar i pilotprojektet visar att samtliga är mycket positiva till satsningen. Möjligheten att kunna samarbeta mellan myndigheter – som socialtjänst, polis och skola – kring en ungdom gör arbetet lättare då sekretessfrågor inte står i vägen, som i många andra fall.

Men siffran, 58 ungdomar fördelat på tolv orter i landet varav tre är bostadsområden i storstäderna, tycker inte projektledaren Christina Kiernan är särskilt låg. Detta eftersom det krävs att ungdomarna själva samtycker till att vara med.

– Jag tycker det är fantastiskt att det är så många ungdomar som har velat vara med. Man måste komma ihåg att det i många fall är grovt tungt kriminella ungdomar som samtycker till att polisen och socialtjänsten ska få sitta och prata om dem för att kunna hjälpa dem, säger Christina Kiernan.

Men var går gränsen för att det är för lite. 40 eller 30 ungdomar?
– Det går inte att uttala sig om det. Det spelar ingen roll hur bra vi jobbar. Om de inte vill samtycka till att vi ska kunna dela informationen så kan de inte delta i de sociala insatsgrupperna.

Den hjälp som myndigheterna ger till de deltagande ungdomarna är i stort sett samma som varje enskild myndighet ger i vanliga fall. Till exempel samtal med terapeuter, motivationssamtal och så vidare.

Skillnaden här är att det skrivs en gemensam åtgärdsplan för varje enskild ungdom. I vanliga fall vet inte de olika instanserna vad den andra gör och vice versa.

Kriminolog Jerzy Sarnecki menar att just den här typen av samarbete är bra, men att mer egentligen behöver göras.

– Det kanske är alldeles utmärkt att börja med 50 ungdomar. Men det krävs något mera omfattande samhällsåtgärder för att lösa det här problemet än sådana här sociala insatsgrupper. Men återigen, det kan vara en liten bit, säger Jerzy Sarnecki.