litteratur | recension

Hoppfull vrede i romandebut

2:16 min

Eija Hetekivi Olssons är född 1973, är uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. Hon har jobbat som trappstädare och restaurangbiträde, innan hon läste in gymnasiet på komvux och utbildade sig till lärare. Ingenbarnsland är hennes debutroman.

En bultande vrede - det är den som för romanen Ingenbarnsland framåt med sånt jäkla driv - den som sliter och drar i huvudpersonen Miiras flickkropp. Ursinnet över klassamhället, sexismen och över den svenska självgodheten.

Fast inte formulerat just så i hennes hjärna ännu, mer som: "painu vittuun, dra åt fittan"

För Ingenbarnsland är en roman som dundrar fram i barnets fotspår, låter Miira bana väg mellan pundarna på torgen i Göteborgsförorten Gårdsten, låter hennes språk vara romanens språk och är helt och hållet trogen först flickans och sedans tonåringens perspektiv.

Jag blir imponerad över hur levande den där barndomsvärlden, alla platser, människor, alla orden man använde då, måste vara för Eija Hetekivis Olsson.

Miira tillhör samma grupp finska invandrarbarn som Susanna Alakoski skriver om i Svinalängorna, och det har redan i förhandssnackat gjorts jämförelser med Alakoski, och talats om att detta är en skildring av en värld som få känner till. Nja, vi är nog rätt många som vet hur det luktar i en nypissad hiss med sönderbrända plastknappar, eller minns smaken av en nysnodd spritskvätt i en kulvert under motorvägen.

Vad Hetekivi Olsson bidrar med till miljonprogrogramslitteraturen är sin alldeles egna språkbehandling, den intensiva energi och haltande helhetsyn som det med huvudpersonen så lojala språket skapar. Det, och hur hon blottlägger det förminskande av svenskfinnar och deras barn som en hel vuxenvärld satt i system runt Miira, allt för att stänga alla hennes dörrar utom den som leder mot städjobbet och förslitna leder.

Och då är Miiras vrede en så underbart hoppfull kraft som slår sig fram i den snåriga skog av tafsande vuxna män, hånskrattande lärare och grå utsatthet som vill stoppa henne från att sticka näsan utanför betongghettot och slå världen med häpnad.