Att gilla olika
Igår kollade jag på Debatt i svt. Det handlade om dödsskjutningarna i Malmö och sedan gick man lite snyggt över till de så kallade överklassafarin som ordnas av förbundet Allt åt alla.
Jag tänker vända på ämnena och börja med överklassafari.
Överklassafari är alltså organiserade bussresor för folk som vill se hur den så kallade överklassen lever. Detta arrangeras för att diskussionen om klasskillnader ska komma igång. Ett ganska smart sätt tycker jag.
I Los Angeles skulle man inte ha lyft på ögonbrynen, men i Sverige blir vi upprörda.
De som bor i områden dit safarin har gått, Salttsjöbaden utanför Stockholm till exempel, har reagerat hårt och vissa kastade ägg på en buss som var ute på en resa i överklassens Sverige.
Detta problem satt man i studion under debatt och diskuterade efter att vi fått höra om pappan som berättade om hur det var att förlora en 15-årig son i Malmös mörka tid. Det gjorde lite ont i bröstet att höra om problemen med överklassafari i samma sekund som man diskuterar varför Malmö har drabbats av dessa dödsskjutningar.
Men båda problemen, oavsett hur stora eller små de är, grundar sig kanske i just klasskillnader. En kvinna i publiken sa att om barnen i Malmös fattiga områden skulle ha tillgång till bra skola och bibliotek så skulle detta inte behöva hända. Kan det verkligen stämma? Kan det vara så att en person dras till brottslighet på grund av att de missat sagostunden på biblioteket eller inte haft råd att köpa Liza Marklunds böcker (de är några av de mest utlånade böckerna på biblioteken).
Det är klart att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter i grunden. Men sen kanske det är omöjligt att gjuta alla människor efter en och samma form. Vi dras åt olika håll, ofta till likasinnade. Vi gillar kanske inte olika, vi gillar lika för det är normen för oss själva.
Att acceptera olika är en helt annan sak. Men måste vi gilla det? Det kanske finns de som verkligen gillar att bo tillsammans med likasinnade, som känner sig utanför om de skulle tvångsflyttas till en brokig skara olika? Och är det något fel på det egentligen?
Om vi bortser från rättigheterna till grunden i livet, det lagstadgade, är det något fel med klasskillnader då? Finns det någon som säger att det finns bättre eller sämre grupper i samhället? Om du frågar folk i Saltsjöbaden får du säkert ett annat svar än om du frågar folk som bor på Rosengård. Eller vad tror du?
Klasskillnader är inget unikt för storstäder, det finns i Växjö. Öjaby mot Arbaby till exempel. Det finns skillnader i var man bor även i småorter som Moheda. Klasskillnaden är överallt. Men behöver den påverka oss?
Vad tycker du?
Hör av dig så mycket som du vill.
Elisabeth Anderberg, nyhetschef.
elisabeth.anderberg@sverigesradio.se
0470 - 726057
