lyrik

Håriga trollryggar i Linus Gårdfeldts nya bok

2:23 min

Men golvet har ingen mun. Så hette Linus Gårdfeldts debut, en diktsamling som kom 2009. Nu är denne poet född 1981 tillbaka med sin andra samling dikter, i en bok som för tankarna till Gustaf Fröding - värmlänning precis som Linus Gårdfeldt.

En av Frödings Nedanförmänskliga visor, tillkomna mot slutet av hans liv medan han vistades på mentalsjukhus, heter Gråbergssång. Linus Gårdfeldt har plockat bort ett s i Frödings dikttitel - och döpt sin bok till Gråbergsång.

Frödings Gråbergssång går så här:

Stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå-å-å-å.

Så är gråbergs gråa sång

Lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.   

Ett fåordigt urberg har talat. Jämfört med Fröding är Linus Gårdfeldts bergsång rentav pratig. Fast hans dikter aldrig är längre än tre rader. Små stenar som tillsammans bildar ett litet röse. Och nu handlar det heller inte om berget självt, utan om de som bor inuti.

Omslaget är ett foto av lämningar. Jag har sett sådana i skogen nära stan. I bergets skreva har en hemlös levt som en räv, som en djurmänniska. Kvar ett övergivet gryt med kudde, klädtrasor, plastskynke. Jaget i dikterna vill ut till detta. Från lägenheten i stan springer en existens ner under bron. Låter sig dras in bland… troll. In i berget till dem med håriga ryggar. De klär av sin besökare naken. Gränslar gästen.

Fröding diktade gärna om troll. Bergslagstroll som tafsar på kolmilearbetaren om natten, ett gammalt bergtroll som drömmer om att äta upp en blondin. Fröding är själv den fula, skitiga, elaka i dessa dikter. Bär på ett utanförskap som inte går att välja bort. I Linus Gårdfeldts dikter finns en människa som söker upp dessa troll. Kanske för att något väsentligt saknas? I berget finns droger, sex, ett här, ett nu. Hemma i lägenheten: Ingenting. Bara en känsla av att vara mittemellan innan- och utanför.

Det blir ett snöpligt, räddhågset slut på en i svensk lyrik annars originell skapelse just nu. Från fullt ställ med svansar och ystert bildspråk till en i svensk litteratur alltför välbekant tomhet.

Ursäkta, herr Gårdfeldt. Men i ditt fall handlar det om att våga fullfölja den knasiga begåvade bana dina bilder ritar upp för dig.