Rödgrön enighet om erkännande av Palestina

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver att Sverige ska erkänna Palestina som självständig stat. Det blir ett tema i den utrikespolitiska debatten och det enda där de rödgröna har samordnat sig i opposition mot regeringen.

Såväl statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som vice statsminister Jan Björklund (FP) har sagt att det krävs ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna innan Sverige kan erkänna Palestina som självständig stat, men oppositionen tycker inte att det argumentet håller.

Regeringspartierna är inte överens om hur Sverige ska förhålla sig och för en månad sedan bytte Centerpartiet fot i frågan om palestinsk självständighet.

Partiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren skrev:

Sverige har generellt hävdat att tre villkor ska vara uppfyllda för ett erkännande av stater. Det måste finnas ett folk, ett krav som palestinierna uppfyller. Vad gäller ett territorium finns det utpekat utifrån 1967 års gränser, med överenskomna landbyten.

När det gäller frågan om en regering som har kontroll, konstaterar rapporten till FN att palestinierna kommit så långt som är möjligt med att konsolidera kontroll inom ett område som är ockuperat. Vad gäller såväl territorium som en regering med kontroll över området kan man således inte bortse från den långvariga ockupationens konsekvenser för utvecklingen.

Palestina är unikt och erkännandet måste därför prövas unikt, om än på folkrättens grunder och ytterst i en rättslig prövning.

Precis som en gång Israel självständigt utropade sig till stat med efterföljande brett erkännande är det viktigt att Palestina nu kan nå ett brett erkännande som stat. Det är förutsättningen för att de facto forma en stat.

Med två stater som skulle förhandla om ett fredsavtal, om landbyten, gränser, flyktingar och Jerusalem uppnås inte någon enkel fredslösning. Men då lever drömmen och hoppet om att det faktiskt är möjligt. Om den drömmen skulle släckas kommer vi att få möta en helt annan arabisk vår än den förra.

Onsdagens debatt inleds med att utrikesminister Carl Bildt (M) läser upp regeringens utrikespolitiska deklaration, som beskriver den svenska linjen och värderar det regeringen anser vara viktigast i utrikespolitiken.

Förra årets utrikespolitiska deklaration och debatt handlade mycket om den "arabiska våren". Medan alla partier välkomnade det som hände, fick regeringen kritik för att ha varit för långsam och passiv i sitt stöd till dem som gjorde uppror mot diktatorer i sina länder.

Händelseutvecklingen i Syrien och FN:s svårigheter att bli överens om sanktioner mot regimen där, kommer troligen upp i utrikesdebabatten.

Oppositionspartierna kommer att ta upp en del hjärtefrågor. Vänsterpartiet vill tala om brister i europeiskt samarbete, kritik mot europakten och starkare rättigheter för löntagare.

Miljöpartiet vill tala om olja, klimat och säkerhet och svensk dubbelmoral i frågor om vapenexport till exempel.

Utrikesminister Carl Bildts tidigare engagemang i Lundin Oil kan också komma upp.

Sverige agerande i utrikespolitiken har betygsatts av European Council on Foreign Relations, en tankesmedja som beskriver sig som oberoende.

Om Carl Bildt vill kan han använda sig av den: