Regeringens bakslag leder sällan till resultat

2:07 min

I flera fall där regeringen har åkt på bakslag i riksdagen har det ännu inte lett till något resultat. Sedan valet 2010 har regeringen förlorat drygt 20 omröstningar i riksdagens kammare men i långtifrån alla har regeringen gjort det som riksdagen har krävt av den.

Vänsterpartisten Josefin Brink sitter i arbetsmarknadsutskottet, där en samlad opposition har krävt att regeringen ska återkomma med förslag i en rad ärenden.

– Ja, exempelvis 75-dagarsregeln i a-kassan borde de åtminstone ha kommit igång med. När det gäller 100-dagarsregeln för arbetssökande hade man kunnat åtgärda det redan i höstas, säger hon.

Josefin Brink syftar på de två krav som riksdagen ställde på regeringen i somras - att återinföra rätten för arbetslösa att bara söka jobb inom sitt närområde de första 100 dagarna och att regeringen ska se över a-kassereglerna för deltidsarbetslösa.
Det är just inom arbetsmarknadsområdet som regeringen har åkt på flera bakslag utan att återkomma med det som riksdagen krävt.

Allt som allt sedan valet 2010 har oppositionen vunnit drygt 20 omröstningar i riksdagens kammare och i ungefär en tredjedel av dem har regeringen ännu återkommit med det som riksdagen krävt - frågorna bereds på departementen.

Förutom arbetsmarknadspolitiken handlar det exempelvis om förbudet mot kastrering av smågrisar och en utvärdering av de senaste skolreformerna.

Frågan är då vad oppositionen kan göra för att sätta press på regeringen.

Josefin Brink menar att oppositionen behöver vässa sina formuleringar och krav. Inte minst märktes det att det gav effekt när socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tvingades backa och därmed återgå till de gamla reglerna i sjukförsäkringen som riksdagen krävt häromveckan. Men Josefin Brink tycker att det kan vara svårt att få till.

Det är inte sällan slumpen som avgör vilka beslut som kommer att vinna eftersom de rödgröna partierna sällan vet när Sverigedemokraterna kommer att rösta med dem.

– Det är ju inte alltid de vassaste och mest centrala förslagen som går igenom. Det är omöjligt att planera det. Det är ju regeringens huvudvärk, att de inte vet när de har majoritet och kan bli slagna men det är också delvis ett problem för oss i oppositionen, att vi har ett läge där vi ibland kan vinna över regeringen, men vi kan inte riktigt förutse när och i vilka frågor, säger hon.

Anna Kinberg Batra som är gruppledare för Moderaterna i riksdagen tycker inte att regeringen dröjer för länge med att återkomma med de förslag som riksdagen har krävt. Det tar tid, betonar hon.

– Det är lättare att samla Socialdemokrater och Sverigedemokrater för att säga nej snabbt till någonting än att komma överens om ja till ett genomtänkt och genomförbart förslag, säger hon.

Enligt Magnus Isberg, doktor i statsvetenskap, har oppositionen inte röstat ner regeringen inom deras viktigaste frågor:

– Det är ju den nuvarande parlamentariska situationen som gör det lite inbjudande till sådant. Det kan ju aldrig bli en konstruktiv allians utan kan användas till nålstick. Det har ju rört många viktiga områden men ingenting som är så kolossalt viktigt för politiken, säger han.

Magnus Isberg menar att eftersom det inte finns något formellt samarbete mellan alla partier inom oppositionen så leder det till att i de fall där oppositionen trots allt enas kring att rösta emot regeringen så går besluten tydligt sätt stick i stäv med den politik som regeringen vill föra. Det gäller till exempel inom socialförsäkringsområdet. Han kallar det för nålstick och menar att oppositionen egentligen ändå aldrig kommer åt de allra viktigaste frågorna för regeringen som exempelvis rör centrala delar av den ekonomiska politiken.

Att regeringen inte har återkommit med det som riksdagen krävt i en tredjedel av de drygt 20 omröstningar som oppositionen vunnit, tycker Magnus Isberg inte är konstigt - det tar tid att få fram bra förslag, enligt honom.

Men flera riksdagsledamöter vittnar om att regeringspartierna i högre grad nu undviker att röstas ner i kammaren genom att antingen söka kompromisser med oppositionen i utskotten, eller avstå från att rösta i kammaren när ett förslag som man tidigare reserverat sig mot kommer upp.

Ett exempel på det var nyligen när riksdagen beslutade att återinföra det riktade statsbidraget till vuxenutbildningen.

Gunvor G Ericson sitter i socialförsäkringsutskottet för Miljöpartiet.

– Under det här senaste året har jag sett att man inte har röstat på sin reservation, säger hon.

Hur ska man tolka det?

– Jag har svårt att förstå varför de gör det här. Är det för att de har ändrat politik, jag tror inte det.

Anna Kinberg Batra som är gruppledare för Moderaterna i riksdagen avfärdar att det skulle vara en strategi från alliansens sida.

– Det är praktiskt i riksdagen att inte ta voteringar om allting. Det gäller även i vårt fall, för att vi skulle sitta i timmar och trycka på knappar på samma sätt annars.