"Lever i ständig oro för strålningen i Fukushima"

4:28 min

Närmare 20 000 människor omkom i den jordbävnings- och tsunamikatastrof som inträffade i Japan för exakt ett år sedan i dag. Samtidigt som offren hedras i dag lever många japaner fortfarande i rädsla för strålningen från det havererade kärnkraftverket i Fukushima.

Prick klockan 14.46 lokal tid, 06.46 på morgonen svensk tid, stannade Japan upp för att hedra katastrofens offer.

På Nationalteatern i Tokyo hölls en ceremoni där kejsarparet, klädda i svart, deltog. Direktsända bilder visade hur scenen var fylld av vita blommor med den japanska flaggan placerad högt. När klockan blev 14.46 sänkte sig lade sig tystnaden över rummet och deltagarna böjde sina huvuden.

I samband med jordbävningen och tsunamin förra året inträffade härdsmältor i tre reaktorer i Tepcos kärnkraftverk Fukushima Daichii. Tiotusentals människor tvingades fly från sina hem när radioaktivt nedfall spyddes ut i omgivningen.

Över hela Japan samlades i dag människor för att demonstrera mot en överhet och en industri som i generationer sagt att kärnkraften är ofarlig, skriver TT.

Bara i Tokyo bildade 12 000 människor en ring runt parlamentsbyggnaden och krävde kärnkraftsstopp.

Samtidigt pågick en demonstration utanför energijätten Tepcos huvudkontor i Tokyo.

– Stoppa alla reaktorer nu, skanderade de protesterande i kör.

Till Okuma, nära det havererade kärnkraftverket i Fukushima, kom många busslaster med människor som tvingats fly området. Tv-bilder visade anhöriga i full skyddsmundering hålla en ceremoni för dem de förlorat.

I den närbelägna staden Koriyama ska enligt nyhetsbyrån AFP så många som 16 000 människor ha deltagit i en demonstration, med krav på ett slut för kärnkraften i Japan.

Aikyo Suzuki, som bor i Fukushima, reste i veckan runt i Sverige. Hon var inbjuden av Greenpeace för att prata om kärnkraftsolyckan för ett år sedan. Aikyo Suzuki säger att hon, liksom många andra japaner, lever i konstant rädsla för att skadas av strålningen, som fortfarande är hög på många håll.

Hon såg tsunamivågen rulla in på tv:n och förstod först inte allvaret.

Men sedan började man evakuera människor som bodde två – tre mil från kärnkraftverket. Aikyo Suzukis familj, som bodde sex mil från verket, evakuerades inte. Men vid det här laget hade hon och hennes man börjat bli ordentligt oroliga, berättar hon.

De försökte få iväg sina barn ut ur Fukushima, men vägarna var blockerade och familjen kom ingenvart.

– Så vi var kvar, stannade inomhus och låste dörrarna, säger hon.

Fortfarande i dag är rädslan för strålningen stor, även för Aikyo Suzuki och hennes familj.

– Vi lever i ständig oro och det går inte att leva som vanligt längre, säger hon.

– Vi kan inte låta våra barn leka ute, vi kan inte äta maten som odlas i området, och det värsta är att vår familj har splittrats.

Hennes 13-åriga dotter bor nu hos släktingar en bit bort, eftersom de var oroliga för att barnen ska utsättas för strålning. De ses mycket sällan.

Hon oroar sig också för den yngsta dottern, som är sex år, och ska skicka iväg även henne.

Den äldsta sonen måste vara kvar för att avsluta sin utbildning.

– Jag vill bara ha min familj tillbaka, slippa vara rädd, och att allt blir som förut i Fukushima, säger Aikyo Suzuki.

Det fanns även svenskar på plats i Japan när katastrofen inträffade. Engelskläraren Margarita Palmqvist jobbar i Japan och var på besök sju mil från kärnkraftverket.

– Jag var på besök hos vänner på landet när skalvet kom. Alla rusade ut på en gång, berättar hon.

De blev stående ute i kylan i flera timmar, en del hann inte få på sig några skor och efter ett tag började det snöa. Själv hade hon ett par tofflor på sig, minns hon.

Hur gick det med huset?

– Det gick bra med huset, men det blev en väldig röra inomhus och vi fick städa i flera timmar. Tv:n gick sönder och böcker låg utspridda överallt.

Internet fungerade bara sporadiskt och det var först när hon kom hem senare som hon kunde se större bilder på katastrofen.

Hur har det här påverkat under året som gått?

– Vi blev ombedda att använda mindre el, det gick på ett rullande schema, säger hon. Orsaken var dels att kärnkraftverket i Fukushima slogs ut, dels att man i samband med det även stängde andra kärnkraftverk.

Hur märks det i skolan?

– Jag blev ombedd att vara lite försiktig med vad jag säger eftersom vissa elever kunde vara från katastrofområdet.

Det måste vara som ett nationellt trauma, hur har du märkt av det?

– Folk vill inte vara ensamma nu. De har förstått att det är viktigt att vara med sin familj, med sina nära och kära. På dejtingsidor vill folk inte längre träffa partners med pengar och status, de vill ha någon som kan vara hemma med dem, säger engelskläraren Margarita Palmqvist.

En annan svensk som besökt katastrofområdet i Japan är Jan Johansson, strålskyddsfysiker på Strålsäkerhetsmyndigheten. Han var där så sent som i december.

– Det som gjorde starkast intryck på mig var nog när vi träffade dem som  hade arbetat med händelsen, alldeles i början i Fukushima. Direkt efter jordbävningen fick de telefonsamtal från kärnkraftföretaget där att allting fungerade och att man hade fått igång reservkraften. Inte ens en timme efter det fick man ett nytt samtal där man sa att det inte finns någon ström kvar alls. Hur de kämpade med att ta till sig den informationen, samtidigt som man var mitt uppe i hantera jordbävningen och tsunamin, som fick så stora effekter.

Vad betyder det beskedet, att man står utan ström?

– Att man står utan möjligheter. Jag fick intrycket att det tog flera timmar att sjunka in, att det verkligen förhöll sig på det här viset, säger Jan Johansson.

Han berättar att man nu måste ta bort det översta jordlagret och tvätta hustak och väggar med högtryckstvätt för att sanera området.

– Radioaktiva ämnen måste flyttas, de kan inte förstöras på annat sätt än genom deras naturliga sönderfall.

Vart tar det vägen sedan?

– Det måste förvaras. Planen går ut på att först förvara det i upp till tre år i respektive kommun. Sedan flyttas det till ett mellanförvar där det ligger i upp till 30 år. Därefter ska det som är kvar slutförvaras, säger Jan Johansson.

En ny myndighet ska formas, med ansvar för både kärnsäkerhet och strålskyddet kring kraftverken. Den ska starta i höst och ligga under Japans miljödepartement, berättar han.

Han tycker att Sverige kan lära mycket av Japans erfarenheter.

– Det är en skyldighet för oss att ta till oss all information vi kan.