Skidskytte

Expertens krönika: "Plötsligt var hon bara bäst"

Helena Ekholm, svenskt skidskyttes stora affischnamn lägger av. Beskedet känns oerhört tråkigt. En fantastisk karriär är över efter sju år i världscupen, åtta VM-medaljer, elva individuella VC-segrar och tre VC-segrar i stafett.

När jag tänker på Ekholms utveckling, ser jag en resultatkurva som plötsligt pekar rakt uppåt. Helena var verkligen inte någon juniorstjärna. I junior-VM var hon som bäst nia. 

Hon var en medioker skidåkerska med stor talang för skytte. Men hon gav sig den på att bli någonting. Tävlingsinstinkt. Jävlar anamma. Noggrann ut i fingerspetsarna.

I sitt första världscuplopp i Hochfilzen 2005 kom hon 41:a. Hon var 6 minuter och 37 sekunder efter Anna Carin Zidek som vann. Sedan gick utvecklingen snabbt.
Hon vann sin första världscupseger redan säsongen efter. Jag trodde knappt det var sant när hon dundrade fram borta i Ryssland.

Titta bara på resultatraden för den totala världscupen: 42-17-9-1-3-3. Självklart var säsongen 08/09 hennes största med totalseger i världscupen och tre VM-medaljer.

Utklassningssegern i distans vid VM i Chanty-Mansijsk 2011 var bragdartad. Hon trotsade väder och vind och satte skott efter skott.

Jag minns också OS i Vancouver 2010 dit hon kom med ett ruskigt tryck på sina axlar. Ledare i totala världscupen och ett av Sveriges allra största medaljhopp. Hon toppade barometer efter barometer. Den gången höll hon inte. Debutanten Helena var knäckt och lämnade arenan gråtande.

Med hjälp av mental träning knäckte hon mästerskapsspöket och tog nya medaljer. Det är ännu ett bevis på att hon inte lämnar något åt slumpen.  

Nu blir det alltså ingen mer uppvisning av Ekholm - ingen ny chans att ta någon OS-medalj. Det är synd, för jag tror verkligen hon skulle ha chansen om hon ville. För några år sedan trodde jag hon skulle hålla på över Sotji. Minst.
 
Nu är jag inte helt överraskad av beskedet. Tecknen har funnits där: hon har sagt att resorna är tråkiga och försäsongsträningen är tung, hon är utbildad och har ett jobb, hon och David bygger hus.

Samtidigt är det ett beslut jag respekterar till fullo - eftersom hon säger att hon saknar motivation - den viktigaste egenskap som en idrottare behöver. Nu väntar nya upplevelser, med- och motgångar med nya dimensioner.  

I eftermiddag hoppas verkligen hon njuter av sitt sista VM-lopp. Att tävlingsdjävulen finns där. Nervpirr in i det sista.
Och hur den än går kan hon i alla fall stoltsera med att vara på topp-fem i samtliga VM-lopp hittills i Ruhpolding.
Det kan inte Domratjeva. Inte Neuner. Inte Berger.

Tack för underhållningen, Helena!

Linda Bengtsson, Ruhpolding