Filmrecension, premiär 2012-03-09

The Artist - äntligen på svenska biografer

DRAMA

Att en fransk stumfilm skulle kunna slå världen med häpnad och bli en av de senaste årens mest hyllade filmer kan inte beskrivas som annat än en rejäl överraskning. Nu är det äntligen dags för The Artist att gå upp på de svenska biograferna.

Vid det här laget har det skrivits spaltmeter, eller kanske till och med spaltKILOmeter om Michel Hazanavicius synnerligen stilsäkra The Artist. Tiden från premiärvisningen vid förra årets Cannesfestival och framåt har varit en veritabel eriksgata för filmen som kapat åt sig det ena fina filmpriset efter den andra, med kulmen med den mer eller mindre storslam den tog hem vid årets Oscarsgala.

Nu har den till slut svensk biopremiär och det är snabbt konstaterat att den är värd alla hyllningar. The Artist är en på alla sätt anmärkningsvärd film. Bland det allra mest anmärkningsvärda med den är att den överhuvudtaget ens blev gjord, att man lyckades hitta finansiering för att göra något så gammaldags och förmodat ute som en stumfilm. Nästa anmärkningsvärdhet är att det dessutom gick att göra en så bra film.

Det gjordes förvisso kanske 100 bättre stumfilmer när det begav sig och The Artist bryter inte direkt någon ny mark, men det är heller inte poängen. Att det 2011 ens har gått att göra en film som är så skickligt och stilsäkert gjord att det egentligen inte finns något med den som avslöjar att den inte är från slutet av 20-talet då den utspelas är inget annat än häpnadsväckande.

Michel Hazanavicius regi är klockren, skådespelarna (med Oscarbelönade Jean Dujardin i spetsen) fullständigt avväpnande charmiga och berättelsen, om än något banal, gripande och intressant. The Artist är en form av modern filmhistoria - i klassisk tappning. Djupt imponerande och älskvärt.