INTERNET

Simon Sarnecki: Storebror ser dig ännu bättre

10 min

INTERNET. För ett par veckor sedan informerades jag lite diskret av Google om att företaget gjorde vissa ”förbättringar” i sina användarvillkor. Flera olika avtal skulle nu bli till ett enda.
   Blaha blaha, tänkte jag och scrollade med viss lathet förbi texten utan att läsa (läser någon överhuvudtaget igenom alla dessa avtal?). Först i efterhand förstod jag implikationerna av ”förbättringarna”. Då var det redan försent.
   Simon Sarnecki studerar journalistikvetenskap på JMK i Stockholm och skriver idag på Medieormen om de stora internetföretagens kontroll över informationen.

Sedan den första mars har Google tagit sig friheten att lagra vår webbhistorik för all tänkbar framtid. Detta  för att man ska kunna synka våra sökningar och intressen - "digitala fotavtryck"- med företagets andra tjänster såsom Gmail, Blogger, Youtube, Picasa, Reader, Google+ och så vidare .

Syftet är att ge oss ännu bättre riktad reklam. Råkar du nämna att du är i desperat behov av att köpa antidepressiva i ett personligt (g)mail, kan du räkna med att detta kommer att påverka vilka reklamklipp som dyker upp på Youtube. Allting är förstås i slutändan ytterligare ett steg i jakten på större profit. En omsättning på närmare 38 miljarder dollar år 2011 var tydligen inte bra nog .

Det är väl trevligt att vi får reklam vi har nytta av, kan tyckas? Alla som har läst 1984 har en mardrömslik bild inpräntad av vad som händer om vi ger upp om den personliga integriteten. Den Orwellianska dystopin känns inte alltför avlägsen, storebror ser dig numera väldigt bra, men råkar i det här fallet vara ett privat företag. Ibland slås jag av att internet alltmer liknar ett kommersialiserat jättevaruhus, snarare än en värld av fri informationsdelning och interaktiva lösningar.

Som medborgare reduceras vi till konsumenter och utsätts för allsköns PR-kampanjer. En förutsättning för att göra ett välgrundat val om att använda en viss produkt är förstås att kunden förstår hur företaget använder de personliga uppgifterna. Ett visst eget ansvar för att sätta sig in sakernas tillstånd har givetvis kunden själv, men tydligen var jag långt ifrån den enda som tyckte att implikationerna av avtalsförändringarna var något luddigt formulerade.

Enligt en undersökning av civilrättsorganisationen Big Brother watch utnyttjar hela 92 procent av alla internetanvändare någon typ av Googletjänst men endast 47 procent av dessa användare har uppmärksammat att man gjort några avtalsförändringar överhuvudtaget. Tolv procent har brytt sig om att faktiskt läsa igenom avtalet. Det ramaskri av protester som riktats mot statliga yttrandefrihetsinskränkningar, som ACTA, SOPA och PIPA har låtit vänta på sig. Helt obemärkt gick inte policyändringarna förbi. EU ämnar undersöka om avtalsförändringarna kan strida mot europeisk dataskyddslagstiftning. Att jätten Google skulle gå med på att göra några anpassningar är dock högst tveksamt.

Ett annat jätteföretag som tjänar en del pengar på riktad reklam är förstås allas vår älskling Facebook med sina 845 miljoner användare. Företaget sammanställer uppgifter om vår umgängeskrets, våra ”likes”, incheckningar, statusuppdateringar, ”relationsstatusar”, geografisk data, jobb och så vidare för att sedan sälja informationen vidare till tredjepartsföretag och erbjuda skräddarsydda reklamlösningar. Själv kunde jag inte låta bli att skratta när jag häromveckan blev erbjuden en jättetrevlig dejtingsajt för kulturpretentiösa singlar på Södermalm.

Och mer reklam ska det bli, från att tidigare ha förvisats till en avskärmad vänsterkant kommer reklamen i framtiden att integreras med vår newsfeed. Vad som är vänners uppdateringar och vad som är reklam kan bli allt svårare att avgöra när reklamen hädanefter smygs in.
   För den konspiratoriskt lagda kan den kommande ”intresselist - funktion” verka som ytterligare en möjlighet att läsa av användarnas intressen utan att behöva förlita sig på våra ”likes”. Intresselistorna ska fungera som prenumerationer på mer eller mindra avgränsade intresseområden till den egna newsfeeden.  
   Då har jag inte ens tagit upp den snart obligatoriska tidslinjen som ytterligare ett steg i offentliggörandet av hela vår livshistoria. En ganska obehaglig historia om hur väl facebook faktiskt observerar oss och våra relationer går att läsa här.

Det är lätt för oss i västvärlden att upprört titta på inskränkningar av yttrandefrihet och censur i andra länder långt borta. Att förfäras av ”The great firewall” i Kina och fördöma censuren i Syrien. Kanhända börjar det bli dags att vi slår hål på myten om fri, gratis informationsdelning på våra egna villkor och ser det för vad det faktiskt är. En verksam illusion och villfarelse. I själva verket är vartenda steg vi tar i cyberrymden strikt bevakat och styrt av marknadens mer eller mindre osynliga händer.

Gladeligen matar vi dessa marknadskrafter med information om oss själva. Ofta vet vi inte själva graden av hur mycket vi faktiskt berättar om oss själva via sociala medier, googlesökningar, cookies, rss-flöden och så vidare. Eller hur den informationen kan komma att användas mot oss. Att arbetsgivare googlar tänkbara kandidater och synar deras facebook- konton är välbekant men det finns förstås mer extrema exempel än så. Digitala profiler kan användas för att bedöma vårdnadstvister och som underlag för att inte bevilja lån.

Det är också hög tid att vi börjar fråga oss själva vad som faktiskt inte dyker upp i våra Google-sökningar. Vad som döljer sig bakom den så kallade filterbubblan. Vilka nyheter vi inte ser på grund av att någon har bestämt att det inte är relevant för oss som målgrupp. Kan det till och med vara så att vi missar samhällsnyttiga nyheter?
  Vi använder internet. Men stora aktörer på nätet använder också oss.

Simon Sarnecki
student, JMK

Relaterat: