Kritik mot stadsbygge i Luanda i Angola
I Angola i södra Afrika försöker regeringen bygga bort kåkstäder och bostadsbrist med ett gigantiskt byggprojekt utanför huvudstaden Luanda. En helt ny stad med tiotusentals nya lägenheter har byggts upp av kinesiska byggfirmor på rekordtid.
Det är som en spökstad, det ekar lite ödsligt mellan husen och det enda som hörs är en och annan bygglastbil som passerar och några angolanska eller kinesiska byggarbetare som går förbi i vinröda overaller - nästan ingen har flyttat in ännu, i denna jättesatsning som bekostas med kinesiska pengar i ett av de många utbytesprogrammen mellan Angola och Kina, där Kina får Angolas oljan i utbyte mot lån.
På bara drygt tre år har den kinesiska byggfirman smällt upp en hel stad för uppåt 200 000 invånare, här finns skolor och dagis, parker och plats för affärer.
Bostadsbrist är ett stort och mycket allvarligt problem för storstäderna runt om på hela den afrikanska kontintenten, som har världens snabbast växande befolkning, och hög inflyttningstakt till städerna. Angolas huvudstad Luanda till exempel är byggd för knappt en halv miljon invånare och har nu minst 5 miljoner.
Den gigantiska byggsatsningen i Kilamba Kiaxi skulle kunna var en exemplariskt och helt unikt exempel på hur afrikanska stater kan bygga bort kåkstäder och slum, men i Angola hörs än så länge mest kritik.
I Kilamba bor mest mygg, flugor och kackerlackor, ingen har ju råd att flytta in där, säger William Tonet, på den regeringskritiska veckotidningen Folha 8.
Angolas regering har lovat en miljon nya bostäder i Luanda och flera andra mindre nya städer som byggs runt om i landet, men husen gör sig bäst på foton säger regeringens kritiker, de är till för att visa att regeringen agerar, men hjälper inte de fattiga i landet.
Lägenheterna i Kilamba Kiaxi ges inte bort till dem som inte har någnstans att bo, eller till dem som fördrivits inför olika byggprojekt i stan, utan säljs för nära en halv miljon kronor och uppåt.
En lägre statstjänsteman som blivit erbjuden en av lägenheterna säger till Ekot att han tackat nej - halva lönen skulle gå åt i avbetalning, och det har han ingen möjlighet att betala. I stället väljer han att bo kvar i sitt gamla kvarter där det inte ens finns el, och alla kollegor han känner har.