Sverige hjälper Rwanda att 5-dubbla elen

Vi stretar uppför en brant dalgång omgivna av frodig grönska. Målet med utflykten är att få se hur ett litet vattenkraftverk kan fungera här i Rwanda mitt i centrala Afrika. Det kraftverk vi ska titta på nu är inte byggt med svenska pengar, men likadana kraftverk är det meningen att Sverige ska bekosta i landet.
– 9 stycken varav 7 är lika små anläggningar som den här som kan förse 100 element med ström, berättar projektledaren Kenneth Möllersten på Energimyndigheten.

I utbyte mot att Sverige betalar för byggandet av de här vattenkraftverken så får vi tillgodoräkna oss de besparingar i koldioxidutsläpp som kraftverken innebär.
– Vi kan förvärva utsläppsreduktioner från projektet när projektet är igång och bidrar till att minska användningen av fossila bränslen

Bredvid en strid fors står ett litet hus och innifrån huset hörs ett väldigt oväsen. Det är den turbin tillverkad i Kina, som väsnas, stor som en tvättmaskin ungefär. Den är kopplad till en generator och producerar ström. Tekniken kallas run of river och innebär att det inte behövs någon kraftverksdamm för att utvinna energi.
– Anläggningen ger just nu 130 kw året runt, säger Kenneth Möllersten.

90 procent av befolkningen i Rwanda är fattiga bönder, men just nu pågår ett ambitiöst projekt för att elektrifiera stora delar av landsbygden. Landets elproduktion ska femdubblas på sju år och Sverige genom Energimyndigheten är en del av den satsningen. Så vi följer kraftledningen ner till byn igen för att se vad elektriciteten betytt för samhället här.

På den dammiga bygatan är det full far. I en frisersalong klipper någon håret med en elektrisk rakapparat och utanför en liten verkstad står en kille och svetsar ihop järngrindar och så finns det kall coca-cola. Allt detta tack vare elektriciteten som har fört med sig en liten revolution här.

En bärande idé med CDM systemet har varit att också hitta ett sätt att slussa över pengar och klimatkunskap och grön teknik till utvecklingsländer så att inte de bygger fast sig i till exempel kolkraftverk som sen står i 40 år och spyr ut rök.

På det lokala sjukvårdscentrat, som är litet och slitet, men med en hel del modern utrustning, berättar sjuksköterskan Dennis Balfos att elektriciteten har räddat liv här, genom att man nu kan göra många fler diagnostiska undersökningar och bevara serum och mediciner i kylskåp.

Efter sjukstugebesöket åker vi iväg med Kenneth Möllersten för att titta på ett annat kraftverk, det enda hittills som faktiskt byggts med svenska pengar. I bilen på väg längs de slingriga bergsvägarna förklarar Kenneth hur handeln med utsläppsrätter fungerar.
– På ett stort klimatmöte 1997 i Japan tillkom kyotoprotokollet och en del av detta var CDM, berättar Kenneth Möllersten och fortsätter. Den ackumulerade budgeten för vårt program på Energimyndigheten idag är 1,8 miljarder kronor.

Huvudargumentet från regeringens sida för att 1/3 av de nationella utsläppsmålen ska nås med CDM-krediter är att Sverige redan är så högteknologiskt och energieffektivt och inte har en massa fossil elproduktion att det är mer kostnadseffektivt att minska koldioxidutsläppen på andra håll. 

Regeringen får medhåll i en rapport från Riksrevisionen förra året som säger att åtminstone i ett kortsiktigt perspektiv kan det vara billigare att köpa utsläppskrediter än att genomföra utsläppsminskningar i Sverige. Men Riksrevisionen var samtidigt kritisk till CDM-satsningarna eftersom man ansåg att statens köp av utsläppskrediter inte genomförts tillräckligt effektivt, och att det inte går att se precis hur man räknat.

Via en skramlig skypeförbindelse får vi tag i Linn Takeuchi Waldegren på Lunds universitet. Hon är ekonom forskar på systemet med handel av utsläppsrätter och särskilt på storsskalig elproduktion, mycket större än de projekt som Sverige nu bygger i Rwanda.
– Företag är ju kanske inte vana vid att beräkna utsläppsminskningar till att börja med, tror Linn Takeuchi Waldegren.

Företagen lägger ner mycket energi på att visa att deras projekt leder till utsläppsminskningar, men sättet de gör det på är ibland tvivelaktigt, menar hon.
– Om det här projektet som jag föreslår och skulle vilja driva som ett CDM-projekt inte hade genomförts, vad hade skett istället? frågar sig Linn Takeuchi Waldegren.

Det är alltså fallet i de stora projekt för elkraft som Linn Takeuchi Waldegren tittat på, men även i Sveriges projekt i Rwanda kan man fråga sig om projekten faktiskt leder till utsläppsminskningar. Eftersom nästan all den elproduktion som nu byggs i Rwanda är en utbyggnad och inte ersätter befintlig, smutsig el. Och hon får medhåll av statsvetaren Emma Lund vid Lunds Universitet som håller på att doktorera på CDM-systemet.

– Vi svenskar kan inte vara så väldigt säkra på att CDM-projekten verkligen ger de globala utsläppsminskningar som står på pappren. Och gör de inte det så leder faktiskt den här mekanismen till att utsläppen totalt sett ökar. För man använder ju de här utsläppskrediterna till att inte minska utsläppen på hemmaplan och om utsläppen då inte heller minskar i de länder där projekten genomförs då har vi faktiskt i slutändan fått ökade utsläpp totalt sett, och det är absolut problematiskt, anser Emma Lund.

Flera experter Klotet talat med understryker dock att FN blivit allt hårdare i sina kontroller för att få bort alla tveksamma projekt under senare år och räknar i underkant. 3800 CDM-projekt finns det i hela världen idag. Sverige deltar i 48. Projekten bidrar tillsammans med en minskning på 500 miljoner ton koldioxid och väldigt grovt räknat motsvarar det nio gånger Sveriges samlade årliga utsläpp.

Det finns också extra hård-granskade CDM-projekt, där en stiftelse understödd av en massa frivilligorganisationer utfärdar något som heter gold standard. Det handlar då om särskilt hållbara klimat- och utvecklingsprojekt, men Energimyndigheten anser inte att man behöver lägga extra skattepengar på gold-standardprojekt, eftersom man tycker att man redan har den kompetens som behövs för att välja rätt.

Efter en färd genom ett fjordliknande landskap som är slående vackert så kommit vi till Rugezi Hydro Power Plant - den med svenska pengar finansierade kraftverksanläggningen. Pumphuset är målat rött och med vita betongbalkar infällda i tegelmuren, så att det ser ut som en svensk lada. Två tjocka rör leder vattnet från en liten damm och in i huset.

– Rwanda har ju ambitionen att bygga ut sin elproduktion kraftigt, så det är väl inte rimligt att anta att de kommer att stänga ned en smutsig CO2-producerande energikälla istället för det här?
– Nej och det finns med i beräkningarna i den här metodiken så då tar man ett vägt medelvärde mellan den elproduktion som finns idag och sen en alternativ utbyggnad. Nu har man lagt till vattenkraft, men utan den här miljösubventionen så hade man troligen inte hade gjort det utan någonting billigare, enligt Kenneth Möllersten.


– Men det betyder att den konkreta insparningen för jordens klimat kommer vi aldrig att få veta hur stor den är eftersom man tar hänsyn till hypotetiska resonemang?
– Det är ju en beräkning man gör baserad på ett teoretiskt underlag som genomgått en väldigt noggrann granskning av många experter innan det har godkänts, säger Kenneth Möllersten.

CDM-systemet tillåter alltså att man räknar med hypotetiska antaganden om framtida utsläpp.
– Ett grundläggande problem är att de är inte tillräckligt bra för att man med säkerhet ska kunna säga att det blir några utsläppsminskningar eller att projektet är bra från ett miljöperspektiv, enligt Linn Takeuchi Waldegren vid Lunds Universitet.

Ännu har inte de svenskfinanisierade vattenkraftsprojekten i Rwanda fått sitt CDM-godkännande. Trots motgångarna är Kenneth Möllersten positiv.
– Jag har följt ganska många projekt på nära håll hur de lotsats genom den här godkännandeprocessen och för mig råder det inga tvivel om att FN är nogranna i sin granskning och att bedömningarna av utsläppsreduktioner är gjorda med en säkerhetsmarginal så att projekten verkligen minskar utsläppen med så mycket som utfärdade utsläppsreduktioner visar, säger Kenneth Möllersten på Energimyndigheten.

Marcus Hansson, Peter Bjurbo, Johan Bergendorff
klotet@sr.se