Förnyad kritik mot öns anorexiavård
Nu kommer ytterligare kritik mot vården av personer med ätstörningar på Gotland. 23-åriga Josefine har lidit av ätstörningar och periodvis också av anorexia i över tio års tid. Först när mamman folkbokförde henne på fastlandet fick hon vård.
- Det enda jag blivit erbjuden är antidepressiva medel och samtal. Men när man är så "långt nere" hjälper det inte att sitta och prata med någon om att man borde äta, säger Josefine.
Josefines mamma såg sig till slut tvungen att skriva dottern på fastlandet för att hon skulle kunna få hjälp. Själv säger Josefine att det inte finns någon vård att få för personer i hennes situation på Gotland.
Det hela började med att den taniga 11-åringen Josefine stod framför spegeln och tyckte att hon var tjock. I 14-årsåldern började hon experimentera med olika dieter för att gå ner i vikt, tränade mycket och började spy upp maten.
Hon fick kontakt med BUP, men de kunde inte hjälpa henne och för två år sedan blev Josefine så sjuk att hon hamnade på akuten med bröstsmärtor och mycket lågt blodtryck. Och det var efter det som Josefines mamma gav upp hoppet om att hon skulle kunna få rätt hjälp här på ön utan istället folkbokförde dottern hos sin syster i Stockholm. Där blev Josefine efter bara en vecka inlagd på en privat ätstörningsklinik som har avtal med Stockholms läns landsting, men inte med Region Gotland.
På kliniken tvingades hon att börja äta igen.
- Första tiden tog det 35 minuter att äta 200 gram och jag satt bara och skakade, säger Josefine.
Josefine säger att hon inte hade funnits idag om hon inte fått hjälpen på fastlandet.
- Det är fruktansvärt att Gotland har så dålig prioritering. Det finns ju pengar. Andra sjuka får ju hjälp medan ätstörda inte får det. Det är ju trots allt en dödlig sjukdom.
