Tio mil till fots genom Lappland
Just nu laddar löpare och gångare från hela världen upp i Adak inför tiomilaloppet Lappland Ultra, som börjar ikväll. Beatrice Karjalainen tänker gå loppet för tredje gången, och hennes känslor är blandade.
– Jag brukar säga såhär, att gå en ultra är ju ingenting: Man går en mil, och det kan alla, och det gör man åtta gånger, och sen är det två jävla mil kvar. Och de där två jävla milen kvar, där nånstans, så tappade jag liksom räknekunskaper och allting, jag vart helt dum i huvet. Och då börjar man liksom verkligen ifrågasätta sig själv: Varför gör jag det här?
Men det finns ljusglimtar också?
– Jo det finns ljusglimtar. Foilket här, när de står längs banan klockan fyra på morgonen, i spöregn, och bara "woowoowoo" när man närmar sig en kontroll. Det är ju därför man åker tillbaka hit. Och så 99-kilometersskylten.
Om ungefär tio timmar startar du, hur känns det nu?
– Ja, jag är som ganska nyvaken så jag har inte hunnit tänka efter så mycket, men jag lite halvladdad så där. Och hoppas på att vädret håller sig, för just nu är det faktiskt nästan sol.
