Lappuggla (Strix nebulosa)

0:55 min

Med sitt runda ansikte och sina enorma vingar är lappugglan en av våra mest imponerande fåglar. Storleken och den genomträngande blicken lämnar ingen betraktare oberörd.

Samtidigt är de egenskaper som gör ugglan så vacker också värdefulla anpassningar som hjälper den att överleva. Fjäderdräkten fungerar till exempel som en tjock, isolerande dunjacka. Lappugglan häckar i norra Skandinavien, Sibirien samt i Nordamerikas barrskogar. Den flyttar inte söderut, och behöver en rejäl fjäderdräkt för att hålla värmen.

Faktum är att fjäderdräkten får ugglan att se mycket större ut än den egentligen är. Man kan lätt tro att en vuxen lappuggla väger uppåt sju, åtta kilo, men i själva verket väger den bara omkring 1 500 gram.

Det runda ansiktet fungerar som en parabol, som fokuserar och leder in ljudet till öronen. Lappugglan litar nämligen mycket till hörseln för att hitta sorkar och möss bland markens växter eller under snön. Dessutom sitter hörselgångarnas öppningar olika högt på skallen, vilket hjälper ugglan att avgöra riktningen till ett ljud.

På senare år har lappugglan utökat sina domäner rejält åt söder i vårt land. Häckande lappugglor i Bergslagen är numera vardagsmat och ända nere i Halland och Småland har häckande par noterats.

Precis som många andra ugglor har lappugglan ett hoande läte. Det hörs under nätter mycket tidigt på våren och låter som en räcka pumpande, dova och lite kusliga: bvo, bvo, bvo, bvo ...