Inger Arenander kommenterar Stefan Löfvens tal
Stefan Löfvens förslag som grön politiker är, förutom sakinnehållet, ett sätt att sätta ljuset på annat än kärnkraft – ett område där Löfven ifrågasatts sedan dag ett.
Medan de mindre borgerliga partierna är frustrerade över att inte lyfta i opinionen och Moderaterna anklagas för brist på idéer, har Socialdemokraterna ingen brådska att störa medias intresse för borgerliga problem.
Den nye partiledaren fortsätter att använda sin trovärdighet i frågor han är hemma på: jobb och näringspolitik. Han har hittills inte haft några problem att parera Moderaternas försök att lansera sig som bäst på att värna det som kallas den svenska modellen, alltså samarbete mellan parter på arbetsmarknaden och regeringen.
Stefan Löfven har avstått från att ge sin in i veckans debatt om a-kassan, trots att det är en hjärtefråga för många i hans parti. Han vill inte ha fokus där och har heller inget intresse varken av en ny intern diskussion eller att öppna för attacker från de politiska motståndarna.
Eventuella kritiker mot Löfvens gradvisa orientering mot mitten ligger lågt. Minnet av internbråken har inte bleknat. Partiledningen koncenterar sig på det partiet är överens om. Fler jobb, bättre utbildning och mer arbetsmarknadspolitik är högst okontroversiellt.
Andra områden, som skatter, fördelningspolitik och privatiseringar till exempel, är uppenbart svårare för Socialdemokraterna att enas kring.
Tre av fyra i den nya partiledningen kan till exempel inte, eller vill inte, svara på om vinstutdelning ska vara tillåten i vård, skola och omsorg. Endast Stefan Löfven svarade ja vid en utfrågning i går.
I regeringsfrågan håller Löfven öppet, men många socialdemokrater drömmer om att bryta blockpolitiken efter valet. Folkpartiet har strategerna sneglat på länge och med Miljöpartiet pågår lågintensivt samarbete.
Socialdemokraternas nya begrepp – hållbar frihet – kan passa åt båda hållen.