Poetiskt om passioner och politik i Peter Fröberg Idlings debutroman
"Pol Pots leende" hette Peter Fröberg Idlings förra bok, som kom ut 2006. Den blev en stor framgång både här hemma och utomlands. Det var en dokumentär skildring av de röda khmerernas Kambodja, där 1,7 miljoner människor mördades. Författaren försökte inte minst förstå den svenska fyrmannadelegation från Sverige, med Jan Myrdal i spetsen, som reste i landet 1978 och inte såg nånting av folkmordet.
Idlings nya bok är en renodlad roman, med motiv från 1950-talets Kambodja, med titeln "Sång till den storm som ska komma".
Jag undrar om jag någonsin har läst en så bra debutroman som "Sång om den storm som ska komma". Det är starka ord, men vad ska man göra när lemmarna skälver av poetisk beröring? Denna bok OM passioner och politik engagerar verkligen sinnena.
Peter Fröberg Idlings förra bok, Pol Pots leende, var ju en dokumentär med poetiska kvaliteter. "Sång till den storm som ska komma" är ett konstverk med dokumentär ryggrad. Det som gör den till ett mästerverk är att den återigen visar skönlitteraturens potential som kunskapskälla. I dikten ser man människan.
Människorna i hans triangeldrama har funnits på riktigt. Sam Sary, minister i en av prins Sihanouks regimer på femtiotalet, medan Saloth Sar var aktiv i den demokratiska oppositionen - och underjordisk kommunist. Långt senare känd som Pol Pot, en av historiens värsta folkmördare. Båda älskar den vackra Somaly, av kungligt blod, och även krönt till Miss Cambodga. Hon lever än idag, i exil i USA.
Författaren tvinnar deras öden under några heta septemberveckor 1955. Då är Pol Pot ännu en ung fransklärare, som härdar sitt hjärta. Alltför väl ska han lyckas. Sam Sary är en modern diktators effektive medhjälpare. Han och hans hustru Em har skrivborden mitt emot varandra, precis som makarna Myrdal. Ett modernt par, en dynamisk arbetsgemenskap. Emellanåt knullar han skönhetsdrottningar och effektuerar tortyr av motståndarna - för att det är hans natur.
Det är varmt, klibbigt, som hos Marguerite Duras eller Graham Greene - två omaka röster som svagt ekar här - och förruttnelsen känns nästan som en ideologisk kraft i det postkoloniala Phnom Penh.
Somaly ser sorgset hur "stora svarta fläckar slagit ut i silket, hur rötan går i bomullen". Hon eldar upp en stor hög, med den avhållna aftonklänningen från Pierre Balmain i botten...
Spänningen mellan makt och Eros är stålhård i Fröberg-Idlings lysande roman - och spänning skapar förstås också den storm som ska komma. Med sin historiska skildring visar Peter Fröberg Idling att historien inte är någon vilsam och trygg plats. Den är oviss, och ett tillhåll för skorpioner, precis som vår egen tid.
Ulrika Knutson
