
Nyupptäckta genvarianter skyddar mot malaria
Sjukdomen malaria tar varje år cirka en miljon människors liv, de flesta av dem barn under fem år. Men vissa människor bär på anlag som kan ge skydd. Nu har forskare hittat två nya genvarianter som skyddar mot allvarliga former av sjukdomen, som kanske kan leda till läkemedel i framtiden.
Den myggburna parasiten malaria varit en ständig följeslagare genom hela människans utveckling. Vissa forskare har till och med uppskattat att varannan människa som levt sedan stenåldern har dött av just malaria.
Så det är kanske inte så konstigt om sjukdomen har satt spår i våra gener. Genetiska sjukdomar som sicklecellanemi och thalassemi tros vara så vanliga just därför att anlagen för dom också kan ge ett viss skydd mot malaria.
Nu har forskare kartlagt generna hos malariadrabbade människor i Ghana i västafrika, och jämfört med generna hos friska människor. På så sätt har de hittat två nya genvarianter som verkar ge ett skydd mot allvarliga former av sjukdomen.
Malariaforskaren Mats Wahlgren berättar att en av generna verkar ändra ett protein så att röda blodkroppar har svårare att fästa i väggen på våra blodkärl, det så kallade endotelet.
– Svår malaria uppstår när blodkärlen proppas igen av parasiterade röda blodkroppar. Då binder de bland annat till andra röda b lodkroppar men också till endotelceller. Och därför har människan samlat på sig förändringar just i det proteinet, säger han.
Det finns idag bara ett fåtal läkemedel som är effektiva mot malaria. Men med den här sortens studier kan man upptäcka nya mekanismer i kroppen, säger Mats Wahlgren, mekanismer som i framtiden kan utnyttjas i nya läkemedel.
– Proteinet som sitter på endotelcellsytan till exempel: man skulle kunna använda det. Om man har fått svår malaria så kanske man kan spruta in det och lossa på parasiten och återställa blodflödet. En propplösare helt enkelt.
Referens:
Timmann C., et al, Genome-wide association study indicates two novel resistance loci for severe malaria, Published online 15 August 2012, Nature 2012, doi:10.1038/nature11334
Vetenskapsradion
jon.torkelsson@sr.se