Håpas du trifs bra i fengelset blir bruksteater

1:30 min

Susanna Alakoskis roman Håpas du trifs bra i fengelset kom 2010 och handlar om socionomen Anni och hennes knarkande bror. Nu har Teater Mopeds Nanny Nilsson gjort en monolog av texten som hon själv framför i regi av Peter Parkrud och föreställningen har haft urpremiär på Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm för att sedan turnera i landet.

Det är inte första gången jag önskar att teatern insåg skillnaden mellan prosa och den partiturliknande text som är den dramatiska.

Så även här, Susanna Alakoskis fräna och egensinniga bok om relationen mellan Anni och hennes bror Sami har blivit till en hårt åtskruvad monolog där Nanny Nilsson i sin dramatisering plockat formuleringsrussinen ur kakan och liksom radat upp dem.

Nilsson som också spelar rollen som den ja, medberoende Anni går ut i en sammanbiten, arg hetta, som i och för sig inte är fel, men som sen i stort sett håller i sig under den en timme långa monologen.

Vore det inte för SUTODAs snygga scenografi i hårdgrått, där en tennisdomarstol, en dammsugare och en halogenficklampa skapar variation, så skulle föreställningen trots Nilssons starka närvaro ändå vara en smula monoton.          

En känsla av bruksteater infinner sig och inget fel i det egentligen. Och jag har all förståelse för att en sån här produktion behöver ”samarbetspartners” som det heter på nu-svenska och som dessutom påbjudes av våra makthavare.

Här är det stiftelserna Narkotika Fritt Sverige och Trygga Barnen. Och inget fel i det heller, utom att konsten oftast mår bäst av att inte gå någons intressen. Hur behjärtansvärda de än kan förefalla vara.

Susanna Alakoskis roman ”Håpas du trifs i fengelset” kommer också i dramatiskt form i ett samarbete mellan Riksteatern och Regionteatern Blekinge-Kronoberg.