Onsdagsbloggen

Farah: Det kunde varit jag!

Förr i tiden tittade jag upp när jag gick, nu tittar jag bara på min telefon. Jag blir till och med lite stressad när jag inte har telefonen. - Var ska jag titta nu? är det enda jag tänker.

Jag har lärt mig hur man ska lyssna på trafikljusen för att veta när man ska gå över gatan. Jag kan kryssa mellan lyktstoplar, trottoarer och människor som om jag vore en ur Crushing Tiger Hidden Dragon.

Sen ser jag en Youtubefilm som handlar om mitt liv. Så nu ger jag upp min telefon när jag är ute och går. Jag tittar istället på gatan, på husen och på människorna. Men döm mig inte om ni ser mig på gatan med telefonen framför näsan och ögonen i kors. Jag är bara en människa.