Sonning om EU: Allt mer makt lämnas till Bryssel

Dagens besked från Strasbourg och Karlsruhe blev ytterligare steg på vägen mot ett överstatligt EU, där de enskilda nationerna lämnar över allt mer makt till Bryssel.

I Karlsruhe avgjorde den tyska författningsdomstolen att ESM, den nya räddningsfonden inom Eurozonen, inte strider mot den tyska grundlagen.

Det gör att brottet mot en av grundreglerna i konstruktionen av den gemensamma europavalutan nu kan upphöjas till en permanent ny del i Europabygget: Inget land inom Eurozonen skulle kunna räkna med att räddas av de andra, om landet hamnade i statsfinansiella svårigheter.

Det var en av de viktigaste principerna när euron infördes. Men nu kan alltså en ny och permanent fond inrättas för att användas till just detta: Att rädda ekonomiskt havererande länder.

I Strasbourg la EU-kommissionens ordförande Barroso i dag fram kommissionens förslag till den största centraliseringen sen euron infördes: En gemensam banktillsynsmyndighet med alla Eurozonens 6000 banker under sig med makt att bestämma regelverk för samtliga dessa banker, och dessutom med rätten att stänga banker som inte sköter sig, genom att dra in deras banklicenser.

Den är i sin tur förutsättningen för en bankunion, där samtliga banker ska bidra till en solidarisk räddningsfond som ska användas om en bank trots allt ställer till det för sig, och måste räddas med någon annans pengar.

Sverige och andra EU-länder utanför Eurozonen får gå med i bankunionen om de vill.

Barroso passade också på att samtidigt lägga fram sin vision för ett Europas förenta stater, eller ”en federation av självständiga nationalstater”, som han uttryckte det. Det är enda lösningen för att motverka den populism och extremism som krisen driver fram, sa han.

Det har blivit allt mer uppenbart att det i skuggan av de ekonomiska eländessiffrorna pågår en till synes obeveklig rörelse emot mer överstatlighet, med krisen som argument, och helt utan att Europas väljare har ombetts att säga sitt om saken.

Barroso sa visserligen att det så småningom kommer att krävas ändringar i fördragen, det vill säga EU:s grundlag, men att det innan dess går att göra mycket i den riktningen.

Hans beskrivning av vad det innebär, att allt mer makt ska flyttas från de enskilda staterna till Bryssel, lovar att bli en retorisk klassiker: Medlemsländerna ska ”dela sin självständighet med varandra”, sa han.