JOURNALISTROLLEN

Susanne Wigorts Yngvesson: Journalisten som varumärke

JOURNALISTROLLEN. En av postmodernismens konsekvenser sägs vara att vi inte längre förmår skapa och upprätthålla institutioner. Individer i väst karaktäriseras av att vara extremt sociala och ensamma på samma gång, extremt individualistiska och samtidigt anpassade efter kollektiva normer.
   Susanne Wigorts Yngvesson diskuterar journalister som varumärken med avstamp i Zygmunt Baumans teorier om människor som pilgrimer och turister. Hon gör ett besök i en tv-journalists blogg och landar i fallet Johan Persson och Martin Schibbye.

Zygmunt Bauman har kallat vår tids människor för pilgrimer och turister. Det är två kategorier som utmärks av att pilgrimer söker finna meningsfulla sammanhang i den splittrade världen, medan turister aldrig stannar för fördjupning utan endast för en flyktig upplevelse på håll.

Detta gäller även journalister som ju har en fantastisk möjlighet att bli pilgrimer eller turister. Två aktuella exempel på pilgrimerna är Johan Persson och Martin Schibbye som använder sin yrkeserfarenhet och kunskap till att berätta något väsentligt om världen. Visst har det uppstått någon form av kändisskap efter fängelsetiden i Etiopien, men de använder inte sin berömmelse för att den ska peka på dem själva utan på den politiska situation som de vill fortsätta att berätta om.

Det är en väsentlig skillnad från turisterna, det vill säga de journalister som använder sin yrkesroll för att skapa berömmelse för sin egen person. En av dem arbetar på en tv-redaktion och driver en egen blogg. Där kan man få information om vilken ögonskugga hon har i dagens sändning, om hur sminket har hjälpt henne med snygga lockar till kvällens fest och vilken outfit som gäller till modevisningen.
   Journalistbloggen är inte en strikt nyhetssida med länkar enbart till hennes arbete i tv, utan också information ”om allt det där andra, som shopping, sociala medier, snällhet och söta hundar”. På just denna blogg finns också länkar till en annan person med samma efternamn som driver ett eget företag inom digital marknadsföring med inriktning på bland annat mode.

Utöver det rent yrkesetiskt problematiska med detta så är fenomenet illustrativt för vår tids journalister som varumärken. Nyheter blir accessoarer till ett kändisskap, en estetisk bakgrund till en viss person.
   Om jag anstränger mig för att hitta argument för att denna typ av turistjournalistik är bra så kan ett vara att sociala medieprofiler lockar en kategori av personer som inte vanligtvis tar del av nyheter. Man följer en speciell person på Twitter, Facebook eller bloggar och hamnar därmed i nyheternas digitala sändningar. En annan fördel kan vara att det hos den enskilda journalisten och eventuellt hos redaktionen skapar en drivkraft att nå ut.

Det är lättare att hitta argument emot nyheter som utsmyckning. Marshall McLuhan myntade redan 1964 det berömda uttrycket att mediet är budskapet. Det är träffande. I detta sammanhang kan det översättas med att nyheterna inte har ett innehåll i sig själva utan blir meningsfulla först i samband med att de förmedlas av en specifik person. Det är ett högt spel om trovärdighet man laborerar med på nyhetsredaktionerna när konflikten i Syrien blir en accessoar till den riktiga nyheten på sociala medier: att reportern har blå ögonskugga. Det blir också svårt att definiera var gränsen mellan journalistrollen och privatpersonen går – om nu en sådan gräns finns.

När jag på bloggen får information om var reportern äter lunch och vad hon har på sig, blir hon då en reklampelare för restaurangen eller designern? Och vad händer om reportern gör reklam för något som redaktionen inte alls vill bli hopkopplad med?
   Det som är verkligt tragiskt i det stora sammanhanget är att reportrar som Martin Schibbye och Johan Persson får frilansa utan skydd av en redaktion eller garanti för att få sitt material sålt, medan reportrar från sin ombonade miljö bakom desken använder redaktionens varumärke och trovärdighet för att sticka ut i mängden av hungriga vikarier som drömmer om en fast anställning.

Susanne Wigorts Yngvesson
Lektor i etik och mänskliga rättigheter
vid Teologiska högskolan Stockholm
twitter.com/susannewigorts

Läs också: