Libysk milis har dragit sig tillbaka efter protester

2:05 min

Många av de fristående miliserna i Libyen har nu antingen jagats iväg eller självmant ställt sig under inrikesministeriets kontroll. Det efter att tiotusentals människor i Benghazi demonstrerat mot milisernas våld och inflytande.

I universitetsbyggnader, släktgods tillhörande Kadaffifamiljen och gamla militärområden.

Både centralt och i städernas utkanter har de haft sina baser - Libyens många brokiga miliser med minst sagt skiftande intressen - en del klananknutna, andra geografiska och några med strikt islamistiska intressen.

Efter demonstrationerna i Benghazi fredags fick miliserna i helgen två dygn på sig att lämna sina högkvarter, avväpnas eller ställa sig under inrikesministeriets kontroll.

I går började räderna i bland annat Tripoli och Benghazi för att driva ut miliserna, flera hade då redan övergett sina högkvarter.

Andra har tagit blixtsnabba beslut att ansluta sig till inrikesministeriet och i Misratah har flera beryktade fängelser som drivits av miliser överlämnats till myndigheternas kontroll.

Problemet är att flera miliser som gett sig av tagit med sina vapen, säger den förre NTC-medlemmen Fatha Baabja till al-Jazeera.

– De gick under jorden, alla måste vara försiktiga eftersom de i en snar framtid kan använda sig av våldsamheter, som tex dödande, säger Fatha Baabja.

De många miliserna har varit en källa till oro, flera av dem har officiellt stått under inrikesministeriets kontroll men inte följt deras order. De har godtyckligt gripit folk och stridit mot andra miliser.

Samtidigt har regeringen och folket varit beroende av dem för att garantera säkerheten vid gränser, flygplatser, institutioner och på gatorna, för att hålla tillbaka beväpnade Kadaffilojalister i frånvaron av en stark enhetlig nationell styrka.

Enledare för en  milis i Tripoli som står under regeringens kontroll säger till Ekot att på kort sikt riskerar säkerheten på gatorna nu att försämras, men att regeringens beslut var det enda rätta för att på längre sikt få en permanent fungerande stat med ett fungerande rättsväsende och framförallt för att bygga ett förtroende för ett rättssystem som knappt existerar.