Frivilligt skyddad skog inte skyddad

Ett exempel är en fastighet i södra Härjedalen som tidigare frivilligt skyddats av ägaren, bland annat på en grund av en stor andel mycket gamla träd. Marken är nyligen såld och den nya ägaren har inte samma tanke om bevarandet som den förre och då visar sig att det frivilliga skyddet i praktiken inte är mycket värt.

Vill en skogsägare frivilligt avsätta en bit skog anmäls detta hos Skogsstyrelsen. Ett nationellt mål är att omkring fem procent av landets skogsmark ska hamna i det facket, utöver nationalparker, reservat och liknande. Men skillnaden är stor.

– Säljs marken har den nye ägare inget ansvar för att den tidigare var frivilligt avsatt. Samma gäller om markägaren ändrar sig efter en tid och vikll avverka, så är det bara att göra det, säger Anna-Karin Mähler, chef vid Skogsstyrelsen i Östersund.

Godtycke
Skogsmark är en handelsvara och vid ägarbyte kan alltså ett långvarigt och frivilligt bevarandearbete helt avslutas med en namnteckning. Eller bara det faktum att skogsägaren ändrar sin plan och helt enkelt avverkar det som var tänkt att skyddas.

Svenska Kyrkan, gott exempel
Ett exempel på skogsägare som frivilligt avsatt mer än de fem procent som krävs för att miljöcertifieras är Härnösands stift inom Svenska kyrkan som bevarat omkring nio procent, det vill säga 8 000 hektar skog av sitt totala innehav på 93 000 hektar. Gott så långt, men det finns ju en hel del pengar i de orörda skogarna. Men med nytt styre i stiftet, kärvare ekonomi med mera så kan ju tidigare beslut snabbt ändras och då finns alltså inte en enda garanti för att dessa skogar bevaras.

Max Enander är Härnösands stifts jägmästare:

– Ja det hörs ju på namnet, det är en frivillig avsättning och vi kan avverka dessa skogar rent juridiskt men inte moraliskt och etiskt. Vi har heller inga planer på att avverka, säger han.