Klimatförändringar slår mot renarna

2:05 min

Klimatomställningen med allt blötare höstar och förvintrar påverkar den svenska renskötseln mer och mer, visar en studie vid Umeå universitet. För att landets samebyar ska kunna bli mer anpassningsbara efter vädret så håller de på att ta fram så kallade renbruksplaner - detaljerade digitala kartor över de mest prioriterade betesområdena.

Studien vid Umeå universitet är gjord på Vilhelmina norra sameby där Marita Stinnerbom är renägare.

– Vi har haft bra år och vi har haft dåliga år, men just höstarna så ser man att det blir varmare och slaskigare, och det kommer inte det här kallvädret med den torra snön som ska lägga grunden. Det är en stor förändring vi har sett, säger hon.

Blöta mildare höstar gör att laven som renarna äter riskerar frysa inne under ett istäcke.

– Renarna kan inte gräva ner till laven och det blir låst för dem.

Samebyn har haft GPS-sändare på en del av sina renar sedan 2005 och har rikligt med data över renarnas rörelsemönster i betesområdet. Och det tillsammans med djupintervjuer med samebyns samtliga renskötare, exempelvis om väderförutsättningarna längre tillbaka i tiden ligger till grund för statsvetaren Annette Löfs forskning vid Umeå universitet.

– Det man upplever som normal väderlek har förändrats. Det ökar oförutsägbarheten och även arbetsbördan. Till exempel genom att man måste stödutfodra eller om det kräver ökad bevakning för att man inte kan förutse hur renarna ska röra sig.

I Norge har forskare tidigare dragit liknande slutsatser. Och även om studien bara baseras på Vilhelmina norra samebys erfarenheter så säger merparten av de tiotal samebyar som Ekot varit i kontakt med, att de känner igen sig i forskningsresultaten.

För att landets samebyar ska bli mer anpassningsbara efter vädret så håller de på att ta fram så kallade renbruksplaner - detaljerade digitala kartor över de mest prioriterade betesområdena. Planerna har väckt en viss oro bland en del samebyar.

– Det finns en risk ja. Att man använder renbruksplanens indelning emot samebyn, säger Anders Erling Fjällås i Arjeplog i Norrbotten, ordförande i Semisjaur-Njarg sameby.

Samebyn Semisjaur-Njarg håller, liksom 49 andra av landets 51 samebyar, på att ta fram eller har redan utvecklat renbruksplaner. Det är digitala kartor över samebyns totala betesområde där viktiga områden ringas in och kategoriseras. Så som särskilt värdefulla betesmarker, kalvningsland och samlingsplatser.

Det ska gynna dialogen mellan rennäringen och andra aktörer i renskötselområdet som täcker omkring 40 procent av Sverige, till exempel gruvnäring, vindkraftsexploatörer och skogsindustrin.

Peter Larsson, ordförande i skogssamebyn Maskaure i Norrbotten, är också tveksam till att lämna ut samebyns information till någon utomstående.

– Farhågan är ju att man stirrar sig blind på att där har vi skrivit ett kärnområde, och då är allt annat fritt att exploatera, och så är det ju inte. Alla marker behövs ju. Det är olika årstider och väder och snödjup och olika år naturligtvis, säger Peter Larsson.

Renbruksplanerna kan ändå bli ett bra verktyg på sikt tror Peter Larsson och Anders Erling Fjällås, och även flera andra samebyar som Ekot varit i kontakt med. Exempelvis för att kunna planera sin verksamhet och anpassa sig de vintrar som delar av betet fryser inne.

Leif Jougda på Skogsstyrelsen leder regeringsuppdraget att få samebyarna att ta fram renbruksplaner. Han tror att oron kommer avta i takt med att renbruksplanerna fylls på med information, och menar att samebyarna kommer tjäna på att anpassa sig till andra aktörer.

– Om inte samebyarna öppnar upp och delger den här informationen som finns i renbruksplan så kommer de vara förlorare i den här diskussionen om hur markerna ska nyttjas, säger Leif Jougda.

Varför då?

– Därför att skogsbruket har alltså ett väldigt bra planunderlag att jobba med på sitt innehav. Och tittar du på gruvsidan och vindkraftsetablering så tar de också fram bra planunderlag.