"Kal P Dal – en rockmusikal"

2:31 min

Minns ni Kal P Dal? Denna skånska rockkung som kunde förena både punkare och raggare. Han blev bara 35 år gammal, men innan dess hann han med några mycket framgångsrika år. Den 16 juli 1977 spelade han in debutplattan ”Till mossan” live på en enda kväll, med ett snabbt hoprafsat band och lite vänner som publik. Producent var Peps Persson. Nu har händelsen blivit musikal. Huvudrollen spelas av Nic Schröder. Premiär på slagthuset i Malmö i lördags.

Raka rör och öppna spjäll var det som gällde för Kal P Dal. Det fanns bara ett läge, fullt ös. Därmed var det väl helt logiskt att hela skivan spelades in på 5 timmar, med ett snabbt hoprafsat band och halvfärdiga låtar, enligt vad det sägs. Den blev en otippad succe, sålde i nästan 100 000 exemplar.

Det kan låta som en dålig ide att göra pjäs av en skivinspelning. Och det vore synd att säga att den har mycket till story, eller fulländad dramaturgi för den delen.

Nä, det här handlar mer om en hyllningskonsert,  löst sammanbundet av säkra one-liners och skojiga karaktärer. Men framförallt handlar det om att fånga en persons kynne, attityd, inre låga – eller vad man ska kalla det för. Och om Kal P Dal var ett dynamitpaket, så är Nic Schröder i vart fall tändhatt  – rörelsemönstret, låttolkningarna och den råa energin är mitt i prick.

Mot rockstjärnedrömmarna står Kals inre samvete, i form av Herr Kneg, porträtterat av Cornelius Löfmark som ständigt påminner om fördelarna med ett vanligt jobb på Kockums. Mikael Wiehe dyker upp och kräver mer politik i texterna, och en allt mer nervös skivbolagsdirektör för krisande Sonet undrar vad han gett sig in i. Båda spelas föredömligt av Sven Melander.

Det sketchartade upplägget innehåller bitvis sprudlande dialog och gott om vassa repliker. I nästa sekund sjunker kvaliteten till något närmare skolspex.

Bara för avlösas av ett nytt ösigt musiknummer.

Det är högt och lågt samtidigt proppfullt med värme och gott humör.

Och det var väl så Kal P Dal var!