tisdag 6 november

Samtalet: "Jag är visselblåsare tills jag dör"

Elisabeth Marklund är undersköterskan i Piteå som slog larm. Hon vågade stå med sitt namn och sin person i tidningar, radio och TV för att berätta om missförhållanden på demensboenden i Piteå.  Äldrevården blev en valfråga 2010 och socialstyrelsen gjorde nattliga inspektioner på nära hundra demensboenden i Sverige.

 Elisabeth Marklund vågar fortfarande. För än är det inte bra. De gamla far illa, riskerna för slagsmål och ovärdiga förhållanden finns kvar. Och Elisabeth Marklund fortsätter att posta och maila nya Lex Sarah

-Visselblåsare måste man vara så länge det finns missförhållande, säger Elisabeth Marklund.

De dementa sliter i ytterdörren och vill ut. Gubben ska hem till sin döda mamma. Den förvirrade kvinnan ska mjölka korna i lagårn som såldes för många år sen.

De har en känsla i kroppen. Känslan och stämningen i rummet styr kroppen . Varje ögonblick är ett nytt NU för den demente.

För människor i äldrevården innebär det både hopp och fallgropar .

Undersköterskan Elisabeth Marklund arbetar på ett demensboende i Piteå kommun .

- Jag säger inte till den demente att din mamma dog ju för tio år sen. Då får den personen ett dödsbesked varje dag!!

Mjöjligheten med ett kort minne är att varje stund är början på nästa ögonblick. Elisabeth Marklund vill fylla det ögonblicket med glädje. Ro. Tillfredsställelse. Då blir den demente lugn.